Tomas har arbetat som ambulanssjukvårdare ända sedan 1977 och på Ekerö har han jobbat i snart 20 år. 1997 var de åtta stycken som arbetade här och antalet utryckningar det året låg på 837 stycken. I dag, år 2011, är de fortfarande åtta stycken, men antalet utryckningar har stigit till 1 929, alltså mer än en fördubbling på 14 år.
– Den största skillnaden är antalet resor. Då var vi huvudsakligen här i Västerort, nu åker vi över hela länet. Vi sitter helt i händerna på larmcentralen, säger Tomas.

Trots ökningen är det alltså lika många anställda. Sammantaget har det inneburit en kraftigt försämrad arbetsmiljö. Framför allt gäller det matrasterna; personalen i dag vet inte när, och ibland inte om, de kommer att få mat.
– Man får inte en chans att äta. Och landstinget säger att det är ett entreprenörsproblem. Vi hade ett möte med facken, SOS Alarm och entreprenörerna. Beställaren dök inte ens upp! Här hade man en chans att lösa det med alla inblandade.
För patienterna har det faktum att de är lika många i dag som på 90-talet inneburit längre väntetider.

För Tomas Buxbaum är lösningen klar:
– Det hade varit mycket bättre utan beställar-utförar-modellen. Då hade landstinget själva kunnat bestämma över hur det ser ut.
Stockholm har just genomfört en stor upphandling för hela länets ambulansverksamhet. Upphandlingen innebar bland annat att entreprenören Sirius försvann och att Samariten blir det största företaget. Men personaltätheten på Ekerö, den som varit densamma sedan 1997, består.