– Om kommuner gör olika bedömningar så är det någon som tolkar lagen fel, det kan bara domstol i så fall fastställa. Lagen är väldigt tydlig. Kommunen ska se till att den som har hand om barnen har utbildning eller erfarenhet av att arbeta med barn i berörda åldrar, säger Nyamko Sabuni (FP), minister med ansvar för förskolan.

I skollagen står att det ”ska det finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnets behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses”.
– Då får man läsa motivtexten till lagen. Man läser inte bara lagparagrafen. Där står det utbildning eller erfarenhet av att ha arbetat med barn i berörda åldrar.

I Göteborg har politikerna valt att granska varje dagbarnvårdare som en privat utförare, till exempel Magnus Olssons företag Ströms slott, vill anställa. Detta för att se till att personen har rätt utbildning, erfarenhet och uppfyller alla krav.

Borde inte alla kommuner göra likadant?
– Jag vet inte hur kommunerna hanterar enskild ansökan. Men de måste kunna garantera föräldrar att personalen uppfyller lagen. Hur kommunen går till väga för att göra det, det kan inte jag svara på. Men kommunerna måste leva upp till lagen att personerna har rätt utbildning och erfarenhet.

Hur ser du på frågan som jämställdhetsminister? Ökar det jämställdheten, att kvinnor jobbar hemma, med egna barn och med ett lönesystem som facket kämpade för att få bort eftersom det inte var förenligt med goda arbetsvillkor?
– Det viktiga är att följa lagen, man ska vara utbildad och ha ändamålsenliga lokaler. Om man följer allt detta ser jag inte problem att man som kvinna jobbar i annan pedagogisk omsorg än förskola, jag ser ingen skillnad där, om verksamheterna håller lika god kvalitet.

Huruvida anställningsvillkoren påverkar kvalitén på barnomsorgen vill Sabuni inte kommentera, till exempel att dagbarnvårdare får betalt per barn och kan jobba mer än 40 timmar i veckan.
– Vi ska tillsäkra att pedagogisk omsorg är öppen när föräldrar behöver den. När det gäller anställningsförhållanden, det sköter arbetsmarknadens parter.
Kritik har riktats mot att dagbarnvårdare och deras dagbarn ofta har ett annat modersmål än svenska, och att det kan öka segregering. Sabuni svarar att dagbarnvårdarna självklart måste kunna tala svenska.
I lagen står inte det kravet, Sabuni menar dock att det är en självklarhet och det vore konstigt att ha det skrivet i lagen, även om det framkommit att vissa dagbarnvårdare i Olssons företag inte har behärskat svenska språket.
– Du skulle kunna hitta tio olika saker som inte exakt står i lagen, men nu bor vi i Sverige och det är det språket vi talar.