Stolt kamp

Studenterna var stolta över sin kamp och arbetarna stod utanför och delade ut flygblad till stöd for studenternas rätt till utbildning. Studenterna i sin tur höll tal och appeller till stöd för koppararbetarnas kamp för ett återförstatligande av kopparindustrin. Väggarna på varenda byggnad i centrala Santiago var täckta av graffiti för avgiftsfri utbildning och mot vinster i utbildningssektorn.
Arbetarnas flygblad, som delades ut av fackföreningen för bemanningsanställda gruvarbetare, beskrev hur Chiles utbildning betalas till 14% av staten och resten av studenterna själva, medans världssnittet är runt 70%, och trots att vinstmarginalerna inom privat utbildning är bland de högsta i världen.
 
På väggarna fanns också affischer inför manifestationer, torgmöten, marscher, strejker och allt möjligt spännande som jag tyvärr inte hann delta i.
Varje dag klockan 18 i Santiago hålls protester vid presidentpalatset, som lustigt nog heter La Moneda = Pengen. Presidentpalatset ser ut som taget ur en krigszon med kravallstaket konstant uppsatta och militärpatruller som marscherar runt byggnaden. En polis säger att vi inte får gå nära presidentpalatset, på grund av studentkonflikterna.
 
Utanför presidentpalatset står dock en staty rest över Salvador Allende, Chiles socialistiska president som dog den 11 september 1973 i Pinochets blodiga statskupp.
 
På skylten står det ”Jag har hopp om Chiles framtid”. Och efter Pinochets fascistdiktatur, och årtionden av brutna löften från concertacionregeringen, kan man nu se den framtid som Allende talade om på sin dödsdag.
Den finns i student- och arbetarrörelsens hjärta och kräver att vi lyssnar.