Biografier, och kanske särskilt rockstjärnebiografier, är som de är: lite kittlande, mycket anekdoter men på det stora hela rätt trista. Här berättar de fyra Clash-medlemmarna själva (även Joe Strummer som dog för nio år sen) om sina år på punk-tronen mellan 1976 och 1983. Men det finns inga reflektioner, inga analyser ingen utblick mot omvärlden över huvud taget. Därför blir det för tråkigt och för navelskådande.

För kalenderbitarna finns mycket smått och gott däremot: Låtlistor från spelningarna, turnékalendrar, bilder och kuriosa som affischer och biljetter. Egentligen är det en enda lång ganska oredigerad fråga-svar-intervju med de fyra medlemmarna, kompletterat med bildmaterial. Varken mer eller mindre.
Och den stackars journalist som gjort alla dessa intervjuer och, antar jag, skrivit texterna, får nöja sig med att få sitt namn omnämnt, bland förlagsuppgifterna på den allra sista sidan.