Carema är ett skräckföretag. Innan jag reste till Latinamerika haglade rubrikerna om hur Koppargården i min stadsdel Hässelby-Vällingby vanskötts av Carema Care, som hellre låter pensionärerna gå utan blöjor eller medicinering och personalen utan utbildning och skyddskläder. Istället skickas stora vinster utomlands.

Sedan dess har nya larmrapporter kommit in. ”En anställd anklagar också Carema för att ha struntat i sätta in vakande personal över en döende patient. De sista timmarna i livet sattes patienten i stället ensam i en stol framför tv:n” börjar en av artiklarna i DN. 

Det märkliga är inte att privatdrivna riskkapitalbolag låter vinster gå före vård och arbetsmiljö. Det kunde man räknat ut med knäna. Det märkliga är att Kommunal inte står främst i spetsen för kampen mot riskkapitalbolaget. ”Nu har Carema lovat att rätta till saker och ting och vi litar på dom” är Kommunals inställning.
Så helvete heller.
Detta var på torsdagen den 27 oktober. Den 28 oktober kom nya larmrapporter. Men vad är alternativet? Attendo? Big Care.
Nej tack, att välja mellan finansspekulanter å ena sidan, och kollektivavtalshatare å andra sidan, är som att välja mellan pest och kolera. De äldre och personalen nedprioriteras medans chefer och direktörer får guldregn.

När är det dags att säga stopp? Hur många äldre ska dö i vanvård och vårdbiträden och uskor slita ut sig innan Kommunal sätter ner foten och river upp sin gamla ”valfrihet i vården”-idioti? Kommunal kanske ska byta namn till Privat istället, och låtsas som att det inte spelar någon roll vem som driver vård och omsorg?
Till och med Vårdföretagarna, en samling riskkapitalister inom vårdsvängen, tycker att Carema har gått för långt.

Fråga Kommunals medlemmar. Fråga lokalsektionerna. Fråga arbetsplatsombuden. Fråga de äldres anhöriga. Fråga vem som helst som utsätts för privatiseringarna och neddragningarna. Men Kommunals förbundsstyrelse väljer istället att lyssna på sina partivänner i socialdemokraternas styrelse.
Det är trots allt så, att Kommunal fortfarande styrs av ett parti som för länge sedan lämnade sin arbetaridentitet på hyllan. Jag känner flera socialdemokrater. Men jag känner ingen socialdemokrat som är stolt över sitt partis äldreomsorgspolitik eller ståndpunkt i privatiseringsdebatten.
Eller vad sägs om Ilmar Reepalus (S) galna utspel om å ena sidan skylla kriminaliteten på invandringen, eller nollbud i avtalsrörelsen för vårdpersonalen.

Kommunal borde lära av andra länder där privatiseringen gått längre, som Chile eller USA, och förstå att framtiden som riskkapitalet har att erbjuda välfärdens brukare och personal är exakt det som Carema sysslar med.
Vanvård ger profit, så enkelt är det.