Malin Larsson Foto: Helena Lindahl 

– Det känns jätteroligt att uppskattas mer än som en städerska, mer som den person man är.

Blev du överraskad?
– Jag blev jätteöverraskad, jag hade inte väntat mig det här!

Varför tror du att just du vinner detta pris?
– Jag tror att jag har haft ett väldigt bra samarbete med både personal och patienter. Jag ser dem som människor och inte som patienter.

Hur länge har du arbetat som städare på psykiatriska kliniken i Skellefteå?
– Jag började nog där 2004.

Hur är det att arbeta där?
– Det kan vara ganska tungt för man ser väldigt många människor som mår dåligt. Men man ser också människor som mår bättre.

Hur har arbetet påverkat dig som person?
 – Jag har insett att det kan hända vem som helst att man börjar må dåligt, men också att det är kul att man kan ge patienterna något genom att städa. Och det är bra att jag som städare kan släppa det när jag kommer hem och inte behöver ta något ansvar.

Hur kommunicerar du med patienterna?
– Jag går inte bara och kollar ner i golvet när jag städar, utan jag tittar upp och ser folk. Jag pratar med dem precis som jag pratar med andra människor, vi pratar om väder och vind. Man får inte heller vara för personlig utan jag väljer det jag vill dela med mig.

Vad skulle du vilja berätta för dem som inte vet hur det är på en psykatrisk klinik?
– Det är jättebra att det finns. Många tycker att det verkar obehagligt, men det är bara vanliga människor här.

Vad ska du göra med prischecken på 5000 kronor?
– Jag ska nog unna mig någon spa-behandling eller något man inte brukar unna sig. De har sagt att jag är värd det här priset och jag får hålla med.

Enligt motiveringen har Malin Larsson varit så mån om patienterna och bemött de på ett sådant trevligt och respektfullt sätt att hon som lokalvårdare blivit en viktig del i rehabiliteringen.