Sanitetsarbetarnas avdelningsstyrelse väljs av arbetarna på alla arbetsplatser i hela delstaten. Delstaten i sin tur är lika stor som Belgien. Många långa resor blir det.
Arbetarna är utspridda på väldigt många väldigt små arbetsplatser, så valurnorna skjutsas ut geografiskt och valet pågår i tre dagar, så att alla ska kunna rösta utan förhinder. Den nuvarande styrelsen, som tillhör Brasiliens kommunistiska parti, utmanades av inte färre än fyra andra valsedlar (Chapas).

I den första valomgången fick ingen valsedel egen majoritet, så den nuvarande styrelsens valsedel gick vidare till andra valomgången tillsammans med den opposition som fick flest röster, Chapa 4.
Chapa 4 anklagar den nuvarande styrelsen för att sitta i knät på arbetsgivarna och regeringen, och inte vilja organisera kamp mot privatiseringarna. Totalt deltog 9000 fackmedlemmar i den första valomgången.
Alla alternativ måste ha funktionärer på varje arbetsplats för att se att röstningsförfarandet går rätt till. De har till sin hjälp volontärer från andra fack, studenter, elever och arbetslösa som ska hjälpa till att kontrollera, räkna röster och sprida propaganda.

En personlig reflektion, är att 9 000 röster från 13 000 medlemmar, ger en helt annan legitimitet till fackstyrelsen än några få medlemmar på ett årsmöte. Vi brukar slå oss för bröstet och säga att Sverige har den högsta organisationsgraden i världen. Men namn på ett papper betyder inte att man är organiserad. Fråga din sektionsstyrlelse hur många som deltog på det senaste fackliga valet.
Min sektion har 7 000 medlemmar och 70 deltog på årsmötet.

Demokrati betyder att man ger medlemmarna kontrollen över föreningen på sina villkor. Om det innebär att lyfta ut valprocessen till arbetsplatserna så tycker jag att det borde göras omedelbart.
Både vad gäller sektionsstyrelser, avdelningsstyrelser och förbundsstyrelser.

Lycka till i andra valomgången Chapa 4!