Vad är det som får rånoffer att följa med gärningsmän till öde platser där ingen ser? Hur rättfärdigar en rånare en stöld? Varför låtsas offer som att ingenting har hänt?

Det är några av frågorna som Ruben Östlund tar upp i sin nya film Play som handlar om tre unga killar som blir rånade av fem lite äldre killar. Rånligan – för de har verkligen satt i system att råna andra unga – driver de tre killarna längre och längre ut från Göteborgs centrum. Genom hot, hån och en väldigt utstuderad ”good cop”, ”bad cop”-taktik tvingas killarna ut till ett skogsområde där de får tävla om att få tillbaka sina värdesaker.

Filmen består av långa klipp med fast kameraposition vilket får tittaren att känna sig som en betraktare. Hur skulle man själv reagera om man såg ett gäng småkillar bråka på spårvagnen?
Rånligan hålls ihop av bestraffningar och hets. När en av killarna i rånligan vill åka hem blir han misshandlad av sina kompisar.

Skådespeleriet håller toppklass och de åtta småkillar som spelar rånare och offer känns genuint äkta. Filmen är som ett fascinerande tittskåp och det är svårt att inte gripas. Man tycker synd om killarna. Både offren och gärningsmännen – som till slut motiverar sitt brott med att de tre killarna får skylla sig själva. ”Vad tror du ska hända när du lämnar över mobilen till fem svarta invandrarkillar?” som en av rånarna uttrycker det.