Från ingenting växte Vällingby fram på en leråker norr om Stockholm i början av femtiotalet. En stadsdel där det skulle finnas arbete, bostäder och centrum. Ett Sverige i miniatyr.
Drygt 50 år senare flyttar bokens jag, en ung man, in i en andrahandslya i bostadsområdet Grimsta i Vällingby. Han jobbar på nummerupplysningen, mer eller mindre frivilligt, och skildringarna från företaget är minst sagt parodiska. Han är på väg att växa upp. Precis som Vällingby gjorde för 50 år sedan.
”På sätt och vis bygger vi ikapp, byggarbetarna och jag, muddrar marken och lägger grunden på samma gång, men husen vi uppför är av helt olika slag”, skriver Wadensjö.
Boken växlar mellan den unge mannens dagboksskrivande och Vällingbys tillblivelse och utveckling.
Vi får följa hur Vällingby växer fram och erövrar åkrar, kullar och skogdungar. Hur folkhemsidealet fostrade invånarna och där varje liten detalj var genomtänkt och planerad. Samtidigt längtar den unge mannen efter något annat. Han tänker på döden och sörjer att Vällingby inte blev den utopi som den byggdes som.
Wadensjö är en betraktare och bokens jag analyserar, vrider och vänder på det han ser och upplever. Även människorna han möter.
”Man glömmer så lätt bort att till och med leendet är en grimas”, skriver Wadensjö.
ABC-staden är lätt att omfamna och Wadensjö har gjort en fantastisk skildring av Vällingbys själ.
