När LO:s samordning inför avtalsrörelsen sprack för några veckor sedan sa Annelie Nordström att hela havet stormar.
Vid en presskonferens på torsdagen ville hon och avtalssekreterare Lenita Granlund tona ned konsekvensen av sprickan i LO. Förbunden kan inte enas om jämställdhetspotten ska vara 100 eller 60 kronor extra till anställda i yrken som domineras av lågavlönade kvinnor.
– Kommunal kräver inte mer än vad samhällsekonomin tål. I slutändan skiljer det inte i kostnader mellan vad vi och IF Metall kräver, säger Annelie Nordström.
Varför är det då så viktigt för Kommunal att stå fast vid en jämställdhetspott på 100 kronor?
– Vi vill komma åt den värdediskriminering som råder mellan mansdominerade och kvinnodominerade yrken. Det skiljer 2500–3000 kronor i lön per månad mellan en undersköterska och en industriarbetare. Med en jämställdhetspott på 100 kronor så tar det ändå 18 år innan den löneskillnaden är borta, säger Lenita Granlund.

Annelie Nordström tillägger att en pott på 100 kronor är ett förhandlingskrav. I slutändan kommer inte Kommunal att få så mycket, eftersom resultatet alltid blir lägre i en förhandling.
– Om vi då börjar förhandlingen om en pott på 60 kronor, som IF Metall föreslår, så blir det ju i slutändan inte många tior kvar när förhandlingen är över, säger hon.
Annelie Nordström förklarar att de stora skillnaderna i lön mellan män och kvinnor cementerar ojämlikheten på arbetsmarknaden och i familjen.
– Om kvinnorna tjänar sämst i familjen blir det lätt så att hon får ta vab–dagar när barnen är sjuka och att hon får ta ut det mesta av föräldraförsäkringen.
Hon varnar också för att de låga lönerna drabbar kvinnorna som får lägre pension än männen, trots att de har likvärdig utbildning och likvärdiga arbetsuppgifter.

För Kommunal är det också viktigt att i avtalen höja lägstalönerna, ett av kraven i LO:s samordning. Det kan bli en utmaning att få igenom det med tanke på att arbetsgivarna i de privata tjänsteföretagen inom Almega vill sänka lägstalönerna eller frysa dem i minst 10 år.
Lenita Granlund och Annelie Nordström kan inte förstå hur arbetsgivarna kan påstå att lägstalönerna är ett problem för unga att få arbete med tanke på att de flesta ungdomar sällan erbjuds jobb på heltid.
Enligt Kommunals egen undersökning hade 141 000 kommunalare visstidsanställning i kommunsektorn 2010. Genomsnittsåldern bland dessa var 35 år. Medellönen för en heltid var 18 300 kronor i månaden. Med en halvtid tjänar dessa kommunalare 9 150 kronor i månaden.
– Det går inte att leva på en så låg lön, säger Annelie Nordström som ett argument för varför lägstalönerna måste höjas.

De otrygga anställningarna ska begränsas enligt krav inom LO:s samordning.
Enligt Kommunal är tre av fyra anställda på visstid i kommunsektorn kvinnor.
– Därför är detta ett mycket viktigt krav för oss att få tryggare anställningar, säger Annelie Nordström.
IF Metall, Livs och GS har sagt nej till LO:s samordning. Kommunal räknar med att alla övriga 11 förbund säger ja.
– Vi får samordna oss med varandra. Och vi kan inte acceptera att industriavtalet blir en norm för oss utan möjlighet att ändra löneskillnaden mellan mansdominerade och kvinnodominerade yrken, säger Annelie Nordström.

Det statliga Medlingsinstitutet har till uppgift att tvinga på alla fackförbund industriavtalet som norm. Och då blir det ingen jämställdhetspott.
– Gör Medlingsinstitutet detta får vi problem. Men det får vi hantera då, säger Annelie Nordström avvaktande.
Lenita Granlund menar att Medlingsinstitutets uppdrag måste förändas.
– Deras uppgift bör i första hand vara att verka för att orättvisa löneskillnader försvinner.
Hon menar att detta kan bli ännu viktigare i framtiden om IF Metall inte anser sig kunna ställa upp på LO:s samordning på grund av industriavtalet.