Våren 2010 skrev en ung kvinna ett brev till Socialstyrelsen och vädjade om att få dö. Hon hette Kim och en respirator hade hållit henne vid liv i 26 av hennes 31-åriga liv. Tumörsjukdomen plågade henne med svåra smärtor och hon levde sitt liv fast i en sjukhussäng, med en slang i halsen. Det stod klart att hon långsamt skulle avlida.

Brevet fick stor uppmärksamhet. Men Socialstyrelsen svarade att hon hade all rätt att säga nej till livsuppehållande behandling.
– Med de nya föreskrifterna hade hon inte behövt fråga Socialstyrelsen. Att hon skrev brevet berodde säkert på att personalen var osäker hur de skulle hantera hennes önskemål, säger Maria Jacobsson som lett arbetet med att ta fram de nya föreskrifterna.
Tanken är att det ska bli tryggare för både patienter och personal att det finns bindande regler och stöd att organisera rutinerna. Rättsläget var också oklart förut.

De nya föreskrifterna betonar bland annat att alla som har ett livshotande tillstånd alltid ska ha en fast vårdkontakt som är läkare.
– Om man har ett komplicerat vårdbehov och har flera yrkesutövare behöver man någon som ser till att det blir kontinuitet, säger Maria Jacobsson.
Målet är att i ett tidigt stadium ge patienten möjlighet att ta ställning till olika behandlingar. Att i förhand besluta om man vill ha livsuppehållande behandling, innan personen blir för sjuk för att själv kunna fatta beslut.

Om en människa uttrycker en önskan att avsluta sitt liv, måste läkaren först samråda med minst en annan legitimerad yrkesutövare och helst även med annan personal som vårdat patienten. Det för att verkligen veta att patienten haft tillräckligt med tid för sitt ställningstagande och förstår sitt beslut.
– Det kan handla om att tala med de undersköterskor som arbetar nära patienten.
Måste patientens önskemål vara skriftligt?
– Det ska dokumenteras i patientjournalen.

Dödshjälp fortfarande förbjudet

Ur socialstyrelsens handbok:

Om en patient inte vill ha mer livsuppehållande behandling, ska det respekteras. Men först görs en bedömning av om patienten är psykiskt stabil och förstår konsekvenserna av sitt beslut.
Även de anhörigas åsikt ska dokumenteras i patientjournalen.
I vissa fall kan en läkare föreslå att patienten ska avsluta livsuppehållande behandling. Läkaren ska då överväga om det är ”förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet” att ge livsuppehållande behandling. Fördelarna med behandlingen får vägas mot eventuell skada och lidande för patienten.
Enligt föreskrifterna ska läkaren i båda fallen (om önskan kommer från patienten eller på initiativ av läkaren) rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare, men helst också med annan vårdpersonal som känner patienten.
Patienter som har ett livshotande tillstånd ska ha en fast vårdkontakt som är läkare.
Dödshjälp, så kallad eutanasi, är fortfarande förbudet i svensk lag. Vården får inte sätta in åtgärder för att patienten ska avlida, även om det är vad personen själv vill.
Föreskrifterna trädde i kraft den 15 augusti.

Källa: Socialstyrelsen