Det har gått ett och ett halvt år sedan Kerstin Thorvall dog. Och som andra viktiga kvinnor som dör har hon (äntligen) nått lite ikonstatus som den viktiga författare hon är. Men också skäll. Hennes ena son gav ut en bok där han beskriver vilken dålig och egoistisk mor Thorvall var, och en annan son talade ut om samma ämne i en tidning.

Åsa Mattson låter Kerstin vara lite av varje, en hel och komplex kvinna. Mattsson möter Thorvall under några av hennes senare levnadsår, och gör långa intervjuer om författarskapet, moderskapet, männen och det dåliga måendet.
Dessutom måste Mattsson massera den gamla bittra damens fötter, köpa med sig chokladcroissanter till mötena och utstå pikar om sitt hår, som enligt Thorvall ”inte är snyggt alls”.

I förordet skriver Mattson att boken om Kerstin blivit liggande sedan 2004, men hade den kunnat skrivas medan Thorvall fortfarande levde? Kerstin Thorvall framstår inte som någon vidare sympatisk person i boken, men det hade hon nog å andra sidan inte så många invändningar mot.
Mattsson vågar ställa ganska hårda frågor, eller påståenden, till Thorvall. I samma stycke uttrycker hon sin nervositet inför det. Boken ger en bra bild av Thorvall, som jag uppfattat henne genom hennes böcker, ofta självbiografiska, och tidigare intervjuer. Nu får man saker och ting bekräftat.

Thorvall är i intervjuerna – som alltid förr – mycket ärlig. När hon väljer att inte svara på en fråga är det mest för att hon tycker ämnet är tråkigt, suckar inför ordet könsmaktsordning. Andra ämnen får henne att lysa upp, hon gillar att prata om sig själv. Och jag stryker under flera av Kerstins citat i boken, precis som jag så ofta strukit under var och varannan mening i hennes egna böcker, för att de är så fulländade.
Även personen Åsa Mattsson vävs in på ett bra sätt i berättelsen. Hennes tankar om Thorvall, att läsningen av Thorvall var läkande för henne som anorektiker. Att hon blir en annan person under mötena med Thorvall, en som kommer med hurtiga tips till den mycket pessimistiska Kerstin istället för den som tas omhand.  

Boken innehåller många fina bilder av Kerstin Thorvall, tagna av hennes vän, fotografen Caroline Roosmark. På fotografierna blommar Kerstin ut, precis som hon stundtals gör i texten.