– Det var jätteroligt, särskilt att få träffa vårdfolk över hela landet och då ser man att det finns platser där de har tillräcklig bemanning och de gamla inte lämnas ensamma. Det är ju en självklarhet egentligen och inget man ska behöva strida för.

Du fick priset för ditt mod när du slog larm i Uppdrag granskning och tog strid mot politiker och chefer för att de boende på Piteås demensenheter inte skulle lämnas ensamma och inlåsta. Hur är det idag?
– Vi fick en nattpersonal till, men fortfarande är det obemannat på en del avdelningar på natten. Socialstyrelsen borde komma upp och prata med oss i personalen för jag förstår inte hur de har kunnat ge kommunen grönt ljus.

Du var tidigare väldigt besviken på Kommunals sektion i Piteå som du inte tyckte hade gett er något stöd. Har det blivit bättre?
– Nja, det tycker jag väl inte. Då ser jag hellre engagemanget högre upp, från Annelie Nordström. Hon verkar driva det här. Nu när Socialstyrelsen ändå inte verkar vilja lagstifta om en minimibemanning så förväntar jag mig att Kommunal ska resa sig upp och kräva det.

Du var en av sex undersköterskor som fick det här priset, men din motivering sticker ut. De andra får priset främst för sin omvårdnad och lojalitet, du får det för att du tog strid med arbetsgivaren.
– Jo, och dom sparade mig till sist när de delade ut priset. De som känner mig vet att jag verkligen vill att de demenssjuka ska ha det bra på alla sätt och vis. Men jag känner mig lite som ett svart får. Det kan vara ensamt, men jag har haft ett enormt stöd av Elisabet Swills på Öjagården. Hon har varit väldigt viktig.

Du har även fått stipendium från Demensförbundet, blivit utsedd till Årets norrbottning av tidningen Norrbottenkurirens läsare och var nominerad till Aftonbladets Svenska hjältar. Hur har det påverkat dig?
– Man blir ju alltid glad, men stödet jag har fått har kommit från håll jag inte väntat mig. Medan de jag förväntat mig stöd av gjort mig besvikna. Det enorma stödet från allmänheten och folk som stoppar mig på gatan har värmt. Men jag är ledsen över att de som jobbar i vården inte visat mer sammanhållning. Kollegorna på min arbetsplats har stöttat mig men på andra boenden har jag fått kritik för att jag bara vill synas. När jag skickade in mitt medborgarförslag var jag snarare beredd på att bli av med jobbet.

Priset delades varje år ut av Klockargårdsfonden till sex vårdbiträden eller undersköterskor som gjort något utöver det vanliga för demenssjuka. Priset, en silverkedja och ett diplom, delades ut i slutet av augusti på Strand Hotell i Borgholm. Fondens syfte är att utveckla demensvården.
Övriga pristagare var Boel Johansson Borgholm, Outi Blohm Örebro,Ulrika Strid-Pålsson Helsingborg, Ann-Marie Engvall Habo, Margita Skansberg Kalmar.