Hans Karlsson, tidigare avtalssekreterare i LO och arbetslivsminister i Göran Perssons regering, berättar om sitt avhopp i en krönika i Östran, www.ostran.se.
Några ytterligare kommentarer vill han inte ge när Kommunalarbetaren ringer upp.
– Jag har sagt mitt i krönikan men vill inte bli en del av debatten. Nu får andra reagera och tycka kring det jag har skrivit, förklarar han.

I sin krönika beskriver Hans Karlsson hur han som avtalssekreterare i LO var inblandad i tillkomsten av den lagstiftning som resulterade i Medlingsinstitutet, som ska tvinga Kommunal och andra förbund att respektera att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska sätta normen för löner på svensk arbetsmarknad.

Enligt Hans Karlsson gick LO med på detta eftersom IF Metall var en del av LO:s samordning som kunde leda till att lågavlönade kvinnor av rättviseskäl trots allt kunde få mer än övriga grupper.
Hans Karlsson menar att industriavtalet mellan fack och arbetsgivare inom industrin hindrar IF Metall och andra att gå med på några överenskommelser som innebär att någon får en enda krona mer än männen inom industrin.
Och detta är skälet till att LO:s samordning spricker eftersom IF Metall och Livs inte ställer upp på kravet om jämställdhetspott som ska ge extra till kvinnodominerade yrken.

Han avslutar sin krönika så här:
”Samtidigt har Medlingsinstitutet fortfarande den lagstadgade uppgiften att göra industrins löneavtal till norm och i sina medlingar tvinga på övriga arbetsmarknaden samma löneökningar trots att själva fundamentet, samordningen inom LO gått förlorad.
Om Kommunal, Handels och Hotell-och Restaurang nu själva och mot medlarnas instruktion, ska försöka strejka till sig högre löneökningar eller möjligen med stöd av t.ex. elektrikerna kan alla räkna ut att ropen på inskränkningar i strejkrätten kommer att höras från arbetsgivarna och förmodligen falla i god jord hos vår högerregering.
Det är trist att behöva misstänka att IF Metall köper egna fördelar och betalar med de lågavlönade kvinnornas möjligheter.”

Jan Sjölin ser till skillnad från Hans Karlsson inga problem med att fortsätta som medlare, och då försöka tvinga på övriga parter industrins avtal som norm.
– Det är ju inte Medlingsinstitutet som beslutar om det ska vara samordning inom LO eller inte. Den kritik Hans Karlsson framför rör ju ett internt problem inom LO. Så jag kan inte se några problem med att fortsätta som medlare, säger han.
Jan Sjölin tycker ändå att Hans Karlssons har rätt när han skriver att industriavtalet hindrar facken inom industrin att gå med på att lågavlönade kvinnor ska få mer.
– Frågan är om Medlingsinstitutet alls kan finnas kvar om samordningen spricker. Säger Kommunal nej till att industrins löner ska vara norm så riskerar vi ett läge där hela havet stormar på svensk arbetsmarknad.

Så vad ska Kommunal göra?
– Det vill jag inte uttala mig om. Det vore förmätet för mig att göra eftersom det var länge sedan jag lämnade förbundsledningen. Hör Kommunal av sig till mig för att be om råd kommer saken i ett annat läge, säger Jan Sjölin.

Industriavtalet är ett avtal mellan fem fackförbund och tolv arbetsgivarorganisationer inom industrin. Avtalet innehåller regler om hur förhandlingar ska gå till för att undvika konflikter om löner och arbetsvillkor. Det slår också fast att industrin ska sätta "märket" när det gäller hur stora löneökningarna får vara också för andra utanför industrin.

Arbetsgivarna har hotat IF Metall och andra fackförbund med att industriavtalet spricker om industriförbunden går med på LO-krav om att lågavlönade kvinnor ska få mer i löneökning än männen i industrin.