– Det finns ingen entydig koppling till kön och representation, eftersom det man går och rösta på är partier, säger Josefin Rönnbäck, forskare i historia vid avdelningen för arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Hon har gjort flera studier om rösträttskampen och kvinnlig representation i politiken. Hon har nyligen börjat studera hur det sett ut i olika valdistrikt, och på vissa håll i landet dröjde det ända in på 70-talet innan den första kvinnan valdes in.
– I till exempel Östergötlands landsting valdes den första kvinnan in 1971. I dag är kvinnorna i majoritet i landstingsfullmäktige där.
Är det en viktig fråga för kvinnliga väljare att könsfördelningen är jämn i de politiska församlingarna?

– Det kan det mycket väl vara men med vissa undantag har det inte varit en så viktig fråga för partierna

Josefin RönnbäckJosefin Rönnbäck.

Valdeltagandet i Sverige var som högst på 1970-talet och det var också då kvinnorna kom ikapp männen i röstbenägenhet. 1979 var det för första gången en större andel röstberättigade kvinnor som gick och röstade än röstberättigade män. Sen dess har det kvinnliga valdeltagandet varit högre än männens, med undantag för 2002 då det var lika stort hos kvinnor och män.
Men i riksdagen kom inte den kvinnliga representationen upp över 40 procent förrän vid valet 1994. Fortfarande är det en större andel män bland ledamöterna i riksdagen.

När rösträtten kom 1921 sen fanns det bara en handfull kvinnliga politiker och andelen kvinnor i riksdagen var en ynka procent.
– Nu ser vid det som två sidor av samma mynt, att gå och rösta och valbarhet. Det hör ihop. Men så var det inte då. Man såg det som två helt olika saker. Kvinnorna ställde krav på rösträtt men sen var det klart. Att kvinnorna skulle bli riksdagsmän ansågs nästan otänkbart, säger Josefin Rönnbäck.