Efter 20 år återvänder Divko Buntic till den lilla stad han växte upp i. Det är 1991 och Bosnien och Hercegovina tillhör fortfarande Jugoslavien men frigörelsekriget hotar att bryta ut vilken dag som helst. Med sig har Divko katten Bonny och den vackra och mycket yngre flickvännen Azra.

När de anländer till staden i en röd Mercedes vänder de upp och ner på hela samhället. De hinner knappt kliva ur bilen innan Divko vräker sin fru och den dumsnälle sonen Martin från Divkos gamla familjehem där de har bott under hans landsflykt. När Divkos älskade katt dessutom försvinner lyckas han involvera hela staden i sökandet tack vare en generös hittelön på 2 000 tyska D-mark.

Regissören Danis Tanovic skildrar humoristiskt det lilla samhället på randen till krig. Det är samma sorglustiga humor som känns igen från den hyllade och Oscarbelönade debutfilmen ”Ingenmansland”. Det finns en byfåne, en fåordig glasmästare, en korrupt borgmästare och när sonen Martin faller för faderns flickvän Azra blir det nästan sängkammarfars av det hela.

Det stundande krigsutbrottet hänger hela tiden som en mörk skugga över den lilla staden. Det är ett konststycke av Tanovic att skildra dessa dagar med sådan humor och värme. Karaktärerna känns trovärdiga och deras öden berör. Särkilt Divkos fru Lucijas (som spelas mycket bra av Mira Furlan) som trots att hon förlorar både hem och trygghet kämpar vidare med fast integritet. En replik ur filmen sammanfattar den ganska bra: ”Det är som Romeo och Julia, fast alla överlever och hatar varandra.”