Bilburna veteraner

Det smattrar lätt när karavanen av färgglada raggarbilar kör upp framför Smygehemmet i Smygehuk i Skåne. Ur en limegrön Cadillac årsmodell 65 strömmar välkända Elvislåtar. Raggarna från klubben ”Dream Cruisers – Skåne” möts av en förväntansfull skara pensionärer.

Det blir många omfamningar och glada skratt innan alla börjar ta plats i bilarna. Efter sex år med gemensamma utflykter och julmiddagar känner pensionärerna sina raggare väl.
– De är enastående och bryr sig verkligen om oss. Det känns som om de är mina pågar allihopa, säger Christel Svensson, 87 år, med lätt brytning på tyska.
Hon åker rullstol fram till en blå Cadillac årsmodell 1960. Där får hon stöttning av raggaren Ulf Nilsson in i bilen.
– Detta är min fjälla. Hon åker alltid i min bil, säger han och skrattar.

Cabbarna är som gjorda för att använda lift. Ingeborg Olsson, 95 år, får hjälp in i bilen av personalen på Smygehemmet i Skåne. De har planerat för raggarutflykten en månad i förväg.

I bilen bakom får Ingeborg Olsson, 95 år, hjälp med lift in i baksätet. Personalen hjälps åt att styra och snart sitter Ingeborg bekvämt på den vita skinnklädseln.
– Detta är kul, men lite oro känner jag eftersom jag är så beroende av att andra hjälper mig, säger hon och skojar lite med Börje Persson, 82, som sitter bredvid.
– Jag är nästan helt blind, men tycker om känslan av att åka cabriolet, berättar han.

Innan färden startar mot fiskrestaurangen i Skanörs hamn går personalen runt och delar ut filtar och små påsar med näsdukar och kräkpåsar till alla resenärer.
– Vår vision är att alla ska kunna följa med. De här utflykterna är så uppskattade och något vi lever på väldigt länge, berättar undersköterskan Karin Trulsson.
Det var hon som kläckte idén med raggarbilarna och kontaktade raggarklubben för sex år sedan. Sedan dess har det blivit många åkturer för både pensionärer och personal. Raggarna ställer även upp med åkturer för allmänheten för att samla in pengar till utflykterna.      – Det krävs en del planering innan, men vi börjar få in en viss rutin nu, säger Karin Trulsson.
Förutom bilturerna med raggarna planerar man för en längre resa till Stockholm till hösten.
– Livet är inte slut för att man hamnar på äldreboende. Tvärtom, då börjar en ny fas, säger hon.

Som att köra på moln. Så beskriver raggarna känslan av att köra sina bilar. Karavanen med färgglada veteranbilar väcker stor uppmärksamhet längs vägarna.

Karin berättar att personalen på äldreboendet är väldigt positivt inställd till utflykterna. Även chefen ger sitt fulla stöd.
– Det är en förutsättning för att det ska fungera. De första åren fanns det lite motstånd bland personalen, men jag tror det berodde på rädsla för att någon skulle bli sjuk eller skada sig, säger hon.
När klockan närmar sig elva styr raggarkaravanen sin kosa mot fiskrestaurangen i Skanör, en sträcka på cirka 3,5 mil. I maklig takt passerar ett klarblått havsband, blommande rapsfält och nyfikna åskådare förbi utanför vindrutan. När bilarna närmar sig samhället fälls takhuvarna ner och det blir fri utsikt mot ett glittrande Öresund och bron som förbinder Skåne med Danmark.

Blanche Drottmar, 83 år, är dövstum och använder block och penna för att kommunicera. Raggaren Thomas Löken Åkerman rycker in om hon behöver hjälp.

Sist i karavanen kör släpvagnar som transporterar rullstolar och liftar. På plats i Skanör hjälps raggarna och personalen åt att lasta av och transportera pensionärerna till restaurangen.   
– I början var vi lite oroliga för att inte göra rätt, lyfta på fel sätt till exempel. Men det har inte varit några problem, säger Roger Ågren, ordförande för raggarklubben.

På menyn för dagen står laxtallrik och räkmacka. Till detta bjuds det på vatten, läsk eller öl. Raggare, pensionärer och personal fyller snart restaurangen. Ljudnivån är relativt hög, det blir en hel del skratt.
– Det är kul att se deras glädje. Såhär vill jag också ha det när jag blir gammal, säger raggaren Roger Ågren.