Själva var vi väldigt nöjda med den nyutrullade gräsmattan. Men man får ha överseende med sådant där, för det kanske faktiskt var VÄLDIGT fina buskar som växte där före vår tid.
– Åhh, där ser man…
Hur som helst så passerar denna tant vårt hus åtminstone fem gånger om dagen. Hon har hund. En sådan där hund som skuttar omkring lyckligt och ser ut att vara i fin form, förmodligen tack vare alla promenader. Och varje gång bara måste tanten prata väder.
– Ruggigt värre idag. Men mot kvällen ska det visst klarna upp.
– Nu är det fint ja, men ikväll drar stormen in.
– I helgen ska det hagla!

Jag börjar till och med kunna skönja vissa mönster hos denna dam, som förmodligen beter sig precis som folk gör mest. På senhösten föredrar hon snö framför regn, men på vårkanten är det bättre att det regnar än snöar.
– Man har ju fått nog av vintern nu!
Hör och häpna, på sommaren är det nästan alltid för varmt. Det är inte bra för hunden. Men hennes vädertjänster är även användbara. Ibland har vi till exempel lagt om hela helgplaner tack vare tantens upplysningar. En morgon såg jag henne komma marscherande med raska steg åt mitt håll med hunden i slak lina. Väluppfostrad jycke, noterade jag för mig själv.

Så fick jag en idé. Tänk om jag skulle ta och trotsa vädrets makter. Tänk om jag skulle ta upp någonting personligt. Som till exempel vad hon hade arbetat med. Men så tvekade jag. Det var nog lite riskabelt, för tänk om hon hade arbetat hela sitt liv på SMHI. Då skulle vi bli stående till kvällen. Nej, det fick bli någonting annat. Hittills hade vi faktiskt bara pratat om buskarna, vädret och hundens avföring.
Jag kände mig näst intill rebellisk när hon närmade sig vår tomtgräns. Bryskt puttade jag ut vår 3-åring på trottoaren och väste mellan sammanbitna tänder.
– Klappa hunden och säg att den är fin!
För första gången på ett helt år gjorde hon som hon blev tillsagd. Det var nog chocken.
– Morgondimma, det var länge sen! satte tanten i gång.
– Mmm, har du sett att vår dotter verkar tycka om din hund? Har du barnbarn?
En kort och direkt fråga som inte gick att värja sig ifrån. Jag glodde på tanten och insåg att jag höll andan. Långsamt lät jag luften pysa ut genom näsan.
– Nej. Men jag tycker så synd om dagisbarnen. Blöta blir de också när det regnar så mycket.

Tillbaka på ruta ett. Eller kanske till och med minus ett.
– Jaha, vår dotter trivs riktigt bra på dagis.
– Imorgon ska det visst bli varmare.
Hon traskade vidare längs gatan och jag förstod att loppet var kört. Ingen jävlas med århundradets samtalsämne. Så är det bara. Jag klappade dottern på axeln och upprepade vad jag nyss fått erfara.
– Morgondimma idag, det var länge sen.