Kommunals kvinnor får skylla sig själva

Teknikföretagen, arbetsgivarorganisation inom Svenskt Näringsliv för industriföretagen, tycker att det är viktigt att de sätter ”märket”, det vill säga lönens storlek i avtalsförhandlingarna.
Om andra branscher, som de kommunanställdas, får mer än industriarbetarna är Teknikföretagen rädda för krav om kompensation vilket skulle göra produktionen dyrare. Detta äventyrar exporten som svensk ekonomi är beroende av.

På detta tema inleddes Teknikföretagens seminarium i Almedalen innan det övergick till att handla om kvinnolöner.
LO:s avtalssekreterare Per Bardh höll med om att industriföretagen ska sätta ”märket”, men vill ändå att LO ska ha friheten att satsa extra på lågavlönade kvinnor. Detta som en del inom LO–förbundens samordning.
Arbetsgivarnas företrädare vid seminariet oroades av detta uttalande. Almegas vd, Jonas Milton, vill hellre se att de centrala löneavtalen ersätts med avtal som förhandlas fram vid varje enskilt företag, utan krav uppifrån om att gynna lågavlönade kvinnor.
Christer Ågren, vice vd i Svenskt Näringsliv, säger att höjda kvinnolöner skulle göra fler arbetslösa.
– Det vore förödande för ungdomar, invandrare och andra som behöver komma in på arbetsmarknaden i okvalificerade jobb. Blir lönerna för höga i dessa jobb så försvinner dessa enkla jobb, fortsatte han.
Christer Ågren menar att problemet med låga kvinnolöner beror på att en för stor andel kvinnor har arbeten som går fort att lära sig och där de anställda lätt kan bytas ut mot andra.
– Det vore bättre för dessa kvinnor om de utbildade sig för att klara mer kvalificerade yrken, fortsatte han.

Anders Weihe menar att diskussionen om att det är orättvist med lägre löner i kvinnodominerade yrken är feltänkt. Enligt honom sätts inte lönen utifrån ett filosofiskt resonemang om vad som är rättvist eller rätt och fel.
– Lönen sätts utifrån vad branschen har råd att betala. För de kommunanställdas del utifrån vad som är möjligt utifrån de skatteintäkter som kommer in. Och skattebetalarna är inte beredda att betala mer i skatt för att höja de kommunanställdas löner. Så enkelt är det, förklarar han.
Anders Weihes lösning för den som inte accepterar detta är att byta arbetsgivare.
– Det är ju faktiskt frivilligt att arbeta som kommunalt anställd, säger han.
Vid seminariet förklarade förhandlingschefen för Unionen, industritjänstemännens fack, Niklas Hjert att han inte kan säga till sina medlemmar vid Scania att de ska avstå löneökningar för att kommunanställda kvinnor ska komma ikapp.
– Det skulle inte mina medlemmar acceptera, att vi inte tar ut vad som är möjligt i löneökningar, sa han.

Anders Weihe lade till att noll kronor i löneökning för industrianställda inte bidrar till att skatteintäkterna i kommunerna ökar.
Trots Per Bardhs löfte om satsningar på lågavlönade kvinnor har inte LO enats om kvinnolönepotter i kommande avtalsrörelse. Oenigheten är stor. IF Metall vill inte ha sådana potter utan vill ha låglönesatsningar som även berör deras lågavlönade män.
– Vi har manliga medlemmar som tjänar mindre än vad lågavlönade kvinnor gör, säger Anders Ferbe, vice ordförande i IF Metall.

Claes Stråth, chef för Medlingsinstitutet.

I augusti ska LO vara enat om de samordnade kraven i avtalsrörelsen.
Claes Stråth, chef för det statliga Medlingsinstitutet, har till uppgift att övervaka hur det går.
– Jag begår tjänstefel om jag inte strävar efter att industrin ska vara lönenormerande, förklarar han.
Med detta gör han en egen tolkning av riksdagens instruktioner till Medlingsinstitutet. Där står att uppgiften är att sträva efter att lönenormen, ”märket”, sätts av den konkurrensutsatta sektorn. Det kan ju faktiskt betyda mer än industrin, exempelvis tjänstesektorn eller handeln.
– Men jag har valt att tolka det som att det är exportindustrin som ska sätta normen, säger han.