– Jag skulle vilja lyfta fram tre orsaker. Ett: I den första valomgången vann Ollanta då han etablerade sig som det enda alternativet som stod för en förändring – i att genomföra en rättvis fördelning av den ekonomiska tillväxten i landet. Två: I den andra valomgången lyckades Ollanta vinna då han närmade sig mitten och lyckades få förtroende hos de osäkra väljarna, trots en massiv skrämselpropaganda från högerpressen. Tre: Människor röstade mot den andra kandidaten Fujimori, som inte lyckades distansera sig från brott som skedde under statsterrorismen under 90-talet, korruption, brott mot mänskliga rättigheter och framförallt tvångssteriliseringen av 300 000 kvinnor.

Vilka röstade på honom?
– Framförallt människor på landsbygden som är frustrerade över att fattigdomen har varit så pass hög i ett land där den ekonomiska tillväxten har varit bland de högsta i Latinamerika.
 
Vad är de viktigaste beståndsdelarna i den politik Humala gick till val på?
– En rättvis fördelning av rikedomar, höjning av minimilönen till 750 soles (cirka 1760 kronor) och sänkt pris på gas. Därutöver olika sociala program, såsom ”pension -65”, ”stipendium -18” och fler dagis. En starkare statsapparat som inte bara fungerar i Lima, utan även på landsbygden. Stärka jordbruksproduktionen och industrin, för att minska beroendet till gruvsektorn. Extraskatter inom gruvindustrin då priserna på metaller på världsmarknaden ligger högt.   

Vilka är de största problemen som Humala nu måste ta tag i?
– Det största problemet är de sociala konflikter som pågår i landet. För tillfället pågår 227 konflikter, varav mer än hälften har sociala och miljömässiga grunder, framförallt relaterade till gruvindustrin. Ollanta har sagt att han ska prioritera detta område, men inte gett någon detaljerad beskrivning om hur detta ska gå till. I de flesta provinser där det pågår konflikter har Ollanta fått en stor majoritet av rösterna och befolkningen har höga förväntningar på att han ska kunna lösa deras problem. Med starka ekonomiska intressen från gruv- och energisektorn, och redan färdiga kontrakt kommer detta dock vara en utmaning för den nye presidenten. 

Om jag har förstått det rätt härstammar den nya presidenten från ursprungsbefolkningen i Peru, vad har det för betydelse?
– Ollanta är mestis och de frågor som ursprungsfolksorganisationerna lyfter fram är inte hans främsta prioritet. Från organisationerna finns det dock en stark förhoppning om att de ska få gehör för några av sina krav.

Det talades för ett par år sedan mycket om vänstervågen i Latinamerika, är Humala en del av den?
– Ja och nej. I valet 2006 profilerade sig Ollanta aktivt som ”Perus Hugo Chavez” (Venezuelas vänsterinriktade president, reds anm). Man kan på sätt och vis hävda att Humalas valkampanj 2006 markerade en kulmen på den latinamerikanska vänstervågen, det var då som vänsterns självförtroende var som starkast och Humalas förlust var det första bakslaget av vikt. Fem år senare har Ollanta tonat ner det radikala och Chavez namn har varit bannlyst i kampanjen. Snarare har Lula och Brasilien varit mantra i kampanjen, och det är också hit Ollanta valde att resa en vecka efter valet. Ollanta är en tydlig riktändring från de högerregeringar som styrt Peru under 20 års tid, vilket också blev märkbart i USA:s desperata stöd till Fujimori. Han kommer att följa det mitten-vänsterblock som representeras av  Dilma Rousseff i Brasilien och Cristina Kirchner i Argentina. Men till skillnad från andra politiska ledare, som Lula eller Evo Morales kommer inte Ollanta från någon bred rörelse, vilket tillsammans med att han inte har något majoritetsstöd i kongressen, försvårar för honom att genomföra några strukturella förändringar av den politiska och ekonomiska makten.