Regeringens skattesänkningar gynnar resursstarka grupper framför utsatta. Hur ser Moderaterna egentligen på jämlikhet och rättvisa?
En utgångspunkt för att förstå är insikten om att varje politiskt parti anser att det råder rättvisa när de skillnader i levnadsförhållanden som finns mellan olika människor är just de skillnader som man anser ska finnas. Det finns olika uppfattningar om vad som är rättvist.

Arbetarrörelsen framhåller
jämlikhet och hävdar att de tillgångar som gemensamt skapas i samhället ska fördelas så rättvist som möjligt och efter behov. Alla är med och betalar efter förmåga och kan räkna med att under olika skeden av livet ta del av de förmåner som välfärdssamhället erbjuder.
Högern framhåller den så kallade behålla-rättvisan. Den innebär att var och en ska ha rätt att behålla sådant som han eller hon skaffat sig på ett ”rättmätigt sätt”.  När det påstås att (S) gjort miljoner svenskar beroende av de offentliga försörjningssystemen, så menas egentligen att skatt och omfördelningspolitik är konfiskation av enskilda individers intjänade pengar. Även jämlikhet kan ses som orättvis eftersom det inkräktar på äganderätten – på behålla-rättvisan.

Nu ökar de ekonomiska och sociala klyftorna, tron på samhället och välfärden sviktar. Rapporter om enskilda fall och statistiken visar att antalet fattiga barn ökar, liksom klyftorna mellan fattig och rik, mellan sjuk och frisk osv. Modera-terna har satt fart på den nedåtgående spiral för välfärden som behövs för att nå det långsiktiga ideologiska målet med behålla-rättvisan. Högern har aldrig haft för avsikt att skapa ett samhällssystem som inte särbehandlar eller utestänger, eftersom utgångspunkten för politiken tas i principen om behålla-rättvisan.
Sänkta skatter är själva målet med politiken. I det målet finns inte plats för särskilt mycket empati med dem som far illa.

Peder Unander,
utredare Kommunal