–  Vi slutar inte att vara nyfikna, säger Åge Jensen som är äldst i cirkeln, 91 i år. När han pensionerats som chefredaktör för Kommunalarbetaren 1980 gick han med i den studiecirkel som några andra pensionerade ombudsmän just startat.
Våren 2011, drygt 30 år senare, sitter cirkeldeltagarna och diskuterar vad de ska ägna sig åt till hösten. De är åtta, alla har de ett förflutet som ombudsmän på Kommunals förbundskontor i Stockholm, och den yngste kom med för nio år sen, Sten Törnblom, 69 år. Kurt Söderberg är cirkelledare.
– Vi funderar på att läsa och diskutera boken Postdemokrati av Colin Crouch. Den tror jag passar oss. Vid varje träff ondgör vi oss över de egoistiska samhällsförändringarna.
– Eller så väljer vi islam, religionen som kan betyda mycket mer för sina troende än den egna nationaliteten, säger Åge.

Ämnena under åren har haft sin grund i samhällsfrågor, och det har inte bara rört Sverige. Ett tiotal länder har studerats, ibland kombinerat med resor. ­Arbets­marknadsfrågor och historia intresserar dem också.
Många av de sammanlagt trettiotal cirkeldeltagarna genom åren har haft sina rötter någon annanstans än Stockholm.
– Jag kommer från Malmö och det har varit roligt att lära mig om Stockholm och Stockholms historia, säger Lennart Welander.
– Ja, vi som kom hit på 1970-talet hade inte följt med Stock­holmspolitiken, säger Kurt Söder­berg som nu ser både Stockholm och Järvsö som sin hembygd.  

Under våren har de läst och diskuterat Björn Elmbrants bok ”Stockholmskärlek”, om Stockholmspolitikern Hjalmar Mehr.
Ombudsmannajobbet tog mycket tid och fritidsintressen fanns det inte riktigt plats för, nu finns den tiden. Gösta Karlsson som under 1970- och in på 80-talet var Kommunals förbundskassör förklarar att ekonomifrågorna tog så mycket kraft att det var svårt att följa utvecklingen på andra områden.
– I det här gänget har jag kunnat få veta mer från kolleger som arbetat med andra frågor.
De har sina specialområden som de gärna kommer in på när tillfälle ges.
– Ja, det är ett debattglatt gäng, säger Kurt Söderberg, och man anar att han ibland har problem att få hejd på utvikningar och sidospår. Men roligt verkar de ha.
Alla säger de att ämnena är viktiga, men att diskussionen om dagsaktuella politiska frågor alltid kommer upp och får ta viss tid. Somligt är de eniga om, samhället har utvecklats i en egoistisk och individualistisk riktning som oroar dem. Är det en dyster stämning?
– Nej, säger Åge. I allmänhet är vi optimister.
Finns det inga kvinnor med i cirkeln?
– Jodå, Margareta Svensson, tidigare andre ordförande i LO och  just nu på resa. Men det finns plats för fler! säger Kurt Söderberg. När cirkeln startade var det inte så vanligt med kvinnor som ombudsmän, nu är läget ett annat.
Stefan S Johansson, biträdande förbundssekreterare på ABF, blir imponerad när han får höra om cirkeln:
– Det måste vara svenskt rekord, en pågående cirkel som funnits i 30 år, det är en sensation.

Så fungerar en studiecirkel

Studiecirkelns fader är godtemplaren och den socialdemokratiske riksdagsmannen Oscar Olsson som 1902 genomförde den första studiecirkeln; "studier i kamratlig närvaro".

Studiecirklar stöds
med bland annat statsbidrag, och de olika studieförbunden kan berätta mer vad som krävs för att starta en studiecirkel; minst tre men helst 8-12 deltagare träffas under minst tre studietillfällen och minst nio studietimmar.
För språk- och hantverkscirklar får man ofta betala en avgift, medan till exempel fackliga studier ofta betalas av fackförbunden så att det inte kostar något för deltagarna. Även andra studier kan man ibland få bidrag till, via facket.