Blotta din själ

låt ljuset svepa in

ge vinden

din sorg ifrån förr.

Ty den vackraste

visan någonsin

hörs blott om du

öppnar din dörr.

I natten som stillat

ängen till ro

hörs en strof

ur en trolskt melodi,

försiktigt buren

av hopp och tro

och vinden som

snabbt drar förbi.

En säregen strof

en trolsk melodi

som förstås

ifrån syd till nord,

av vindarna buren

ska den evigt förbli

för vår sorg

och välsignade jord.