När natten har stillat ängen till ro
Blotta din själ
låt ljuset svepa in
ge vinden
din sorg ifrån förr.
Ty den vackraste
visan någonsin
hörs blott om du
öppnar din dörr.
I natten som stillat
ängen till ro
hörs en strof
ur en trolskt melodi,
försiktigt buren
av hopp och tro
och vinden som
snabbt drar förbi.
En säregen strof
en trolsk melodi
som förstås
ifrån syd till nord,
av vindarna buren
ska den evigt förbli
för vår sorg
och välsignade jord.