Vecka 10: ”Jag har gjort mitt första maraton!”

Halima Andersson:

”Jag har gjort mitt första maraton!”

Hej Bea! Denna vecka har varit minst sagt omtumlande på grund av att jag i början av veckan hade känning av halsen och var allmänt utmattad. Det var ju inte till någon ”hjälp”, direkt, när jag hade så mycket träning att göra och framför allt skulle gå Linnémarschen. Men jag är inte den som ger mig, så jag har gjort min intervallträning och kört en spinning och övrig gång. Linnémarschen på lördagen startade 09.00 och jag gick i mål 18.00. Det var det tuffaste passet jag gjort dittills. Jag kände för att ge upp flera gånger, först vid 28 kilometer, sen vid 39 kilometer och sist vid 40 kilometer.  Men jag klarade mig. Fötterna värkte och kändes stumma, låren likaså. Knäna ska vi inte tala om. Men jag har gjort mitt första maraton!
När jag kommit i mål kände jag mig stolt och glad att jag överlevt allt det svåra. Man kan klara vad som helst bara man har bestämt sig.
Det var kul från början och spännande att se hur jag skulle orka och om jag skulle orka. Jag var orolig om jag hade ätit och druckit tillräckligt och jag var rädd för att få blåsor på fötterna. Det fanns nio matstationer och vi fick smörgås, frukt, saltgurka, vatten med mera under marschens gång. Då fick man en kick och orkade igen. Sammanlagt gick 6 000 personer Linnémarschen, varav 142  maratonwalk.
I dag, söndag, var känslan obeskrivligt skön. Jag är så nöjd. Jag är pigg och full av energi, fast jag var helt död i går kväll. Jag firade med att laga lammstek med rotfrukter. Det bästa av allt var att Peter kom hem och vi gick en promenad på kvällen.
Jag ser fram mot nästa veckas program och värre än det ovan beskrivna kan det inte bli 🙂
Tack och hej då från mig!
Kram, Halima

Beas kommentar:

”Hurra för dig och din prestation”

Hej Halima! Grattis till Linnémarschen! Vilken prestation du har gjort. Jag är imponerad och beundrar att du klarade det. Hurra för dig, Halima! Det du gjort nu tar du med dig som ett gott minne och förankrar i dig att du vet att du klarar saker och inte behöver oroa dig i förväg. Dyker det upp något löser du det under vägen.
Jag vet att jag påmint tidigare om halsont och nu gör jag det igen. Ingen träning när du har ont i halsen. Det eller gult snor behöver vi ta på allvar, så jag hoppas du inte hade ont eller kände dig matt de dagar du tränade.
Nu blir det lite lugnare igen. Jag vill påminna dig, med din iver, att inrikta dig på att det nu är viktigt med de långsamma rörelserna. Gör inte mer än programmets innehåll, utan lägg fokus på långsamheten. Koppla gärna på töjningsövningar till det och lär känna din kropp i avslappnat tillstånd.
”Det enda vi vet är att vi inte vet någonting”
Många varma kramar
Bea

Johan Karlsson:

”Nu vill jag ha en spark i baken”

Hej Bea! Nu är det bara målsträckan kvar på dessa 12 veckor, men sen ska jag ju leva så här framöver oxå. Nu behöver jag verkligen en spark i baken inför denna vecka och tydliga order för att komma i fas igen, efter knäont och sträckning i ljumsken. Var ute och körde en powerwalk igår och det kändes bra i ljumsken. Så ge mig nu ett program med mycket powerwalks! Jag behöver det eftersom jag känt mig lite nedstämd på grund av skadebekymren.
Jag har grillat mycket kyckling. Det är så gott med kyckling och sallad och någon god kletig röra därtill i sommarvärmen. Har också byggt ett nytt altandäck som invigdes i helgen, så nu är det grill för hela slanten.
Skönt att slippa ha utemöblerna på parkeringen!
Jag har tappat fokus på frukosten senaste veckan, vilket inte känns bra.
Så Bea, ge mig en rejäl hästspark så mina fysiska aktiviteter kommer i rullning. Jag har tyvärr varit riktigt dålig på att köra med bollen och får liksom inte till det. Men jag kämpar på.
Ha det gott!
Vinnare har alltid handlingsplaner, förlorare har bara ursäkter.
Jag är en vinnare.
Hälsningar Johan

Beas kommentar:

”Du behöver skapa balans mot slutet”

Hej Johan! Här kommer en rejäl spark till dig lastad med full motivation. Ta en stund för dig själv och tänk att du går och mår precis så som du vill må. När du hittat den tanken lägger du med alla dina sinnen märke till vad du upplever. Var i det tillståndet en stund innan du vänder tillbaka. Detta är en bra övning för att hitta tillståndet i dig själv.
Nu är det som sagt målrakan kvar. Eftersom du fått en skada kommer du nu att få köra på med promenader och mot slutet av veckan pröva på en liten joggingtur. Se till att göra styrkeövningarna på bollen. Jag lovar att de skapar massor i din kropp, speciellt nu när du inte kör så mycket kondition. Då får du upp pulsen och kan verkligen ta i så mycket som du vill.
Grattis till nya altanen! Grillat är suveränt och det bästa är att sommarsäsongen är lång. Så…fokus på de långsamma rörelserna och styrketräning nu, för att skapa balans mot slutet. Jag vet att du klarar det. Du är en vinnare!
”Det enda vi vet är att vi inte vet”
Många varma kramar
Bea

Emelie Andersson:

”Jag klarade att jogga mig igenom hela VårRuset”

Denna vecka har jag verkligen fått planera in träningspassen. Jag hade inte hunnit göra allt annat när fredagen kom, så helgens intervallpass kändes mer som ett tvång än något roligt. Men jag tog mig igenom det ändå. Det jag lärt mig av detta är att försöka hitta en balans, så jag får en jämn nivå på träning, jobb och vardagsliv. Och dessutom får in rätta kosten. Jag har alltså inte hunnit med allt detta denna vecka och har känt en hel del stress. Jag har också haft en del träningsvärk. Det har gjort ont, men det var ändå en skön känsla eftersom jag vet att jag gjort allt. Bytte dock ut ett av bollpassen mot ett cirkelpass på gymmet She Shape. Den förmiddagen efter mitt intervallpass kände jag ett sug efter att gå till det gymmet, så då följde jag den känslan.
I tisdags utmanade jag mig själv. Jag hade anmält mig till VårRuset och planen var att promenera det. Men när du, Bea, var här sa du att jag kanske kunde springa det. Jag tänkte då att jag skulle springa det i intervall och trodde nog att jag skulle klara det. Jag tog mig i kragen och kände mig så otroligt taggad vid start. ”Detta ska bli roligt”,  tänkte jag. Och jag klarade det. Jag sprang hela VårRuset i joggingtakt utan att stanna.. Det var en härlig känsla när stånden med vatten dök upp och jag bara greppade tag i ett glas och hällde i mig det på vägen. Jag stannade inte upp eftersom jag var rädd att om jag gjorde det kanske jag inte skulle orka börja springa igen. Jag kan inte förstå att jag klarade av att springa ett lopp!  För två månader sen visste jag inte ens att loppet fanns och skulle ännu mindre varit intresserad av det. Men nu har jag fått blodad tand. Jag har satt upp lite fler mål för mig själv och tävlar aldrig mot någon annan än mig själv.
I kväll har jag ätit en hederlig måltid. Pasta med 11 minuters koktid och en gräddig köttfärssås. Det var jättegott och en utmärkt lördagsmiddag. Men direkt efteråt kände jag mig uppblåst och lite övermätt. Berodde det på mängden jag proppade i mig eller för att jag inte ätit kolhydrater på ett tag? Gott var det faktiskt, men nu är jag mätt på det.
Skönt att denna vecka är slut. Jag ser fram mot nästa. Nu är det bara två veckor kvar och jag längtar tills allt är klart, för nu vill jag fortsätta med detta. Jag vet att jag inte kommer att köra exakt så här till punkt och pricka, för jag älskar faktiskt fortfarande kakor och godis. Men jag vet att om jag finner en balans (som jag gjort nu) kan man faktiskt leva med allting. Jag ska kunna äta allt jag vill, men jag måste ha en balans med motion också och börja prioritera vad jag faktiskt vill med mitt liv.
Kramar, Emelie

Beas kommentar:

”Du har gjort något helt suveränt, Emelie”

Hej Emelie! Grattis till din insats i VårRuset! Vilken tjej, som för några veckor sedan sa till mig att du aldrig ville jogga och inte tyckte om det. Nu har du inte bara provat på, utan också tagit tag i en utmaning och genomfört den. Helt suveränt, jag är imponerad.
Den vecka du genomfört var bara den en enorm utmaning och du är nu färdig med den. Nu ska du gå in i en lugnare period, för att sedan hitta balansen i hur mycket du vill och behöver röra på dig i ditt ”vanliga” liv.
Om du märker att magen svullnar upp när du äter pasta har du fått en signal, som du kan göra vad du vill med. Att lägga märke till sina signaler i kroppen och fatta beslut efter det skapar balans. Det är inte meningen att skapa balans för alltid, utan man måste hela tiden stämma av när det går åt ena eller andra hållet. Sedan gör man eventuellt små justeringar efter det.
Det blir alltså något lugnare under nästa vecka,  som inte innehåller lika mycket fysisk aktivitet. Nu ska du i stället lägga fokus på de långsamma rörelserna, som är viktiga för ro och avslappning inför slutspurten.
”Det enda vi vet är att vi inte vet”
Många varma kramar
Bea