På hästrygg jag tar mig fram genom vitsippor, blåsippor, spirande björk. Bofink, lärka, trast, sjunger i kör, ibland hörs frustande ljud från min fyrbenta vän. Vind smeker kind. Mark doftar efter vårregn. Allt väntar på att explodera till ett naturens skådespel igen.

Hänförd av allt, med längtan, tänker jag: Detta är bara en försmak på vad komma skall. En skugga av den plats där evig sommar är, där inga blommor dör, där allt andas Liv. Tanken förs uppåt, på vingar av naturens ljud. Jag böjer mig fram och klappar min vän. Undrar om hon känner samma vindpust från Evighetens äng.