På nattis finns det alltid tid för Emil

När vi går över gårdsplanen in mot Stenvik hörs ett dån inte långt bort. Det är hamnen och järnverket SSAB, Oxelösunds hjärtan, som mullrar. Och det är industrin som gör att så jämförelsevis många barn går på nattis här.
Fortfarande är det en minoritet av landets kommuner som erbjuder nattis, något Kommunal protesterat emot.
Nu kommer mamman Sofia Skoglund in på Stenviks förskola, hon ska lämna sin pojke Emil.
– Jag jobbar femskift på verket. Det känns vemodigt att lämna, det tråkigaste är att inte få göra nattningen själv. Men å andra sidan är det bra personal som tar hand om dem, säger hon.

Personalen ikväll består av de erfarna barnskötarna Karin Bergman och Carina Carlsson. Tillsammans har de 56 år i yrket.
– Det är olika arbetsuppgifter hela tiden här, jag trivs bra med det, säger Carina.
Idag började hon och Karin jobba klockan 14. Vid 20 är skiftet slut, då har de hunnit bli avlösta av kollegan Barbro Lekander.
Men innan dess ska det bytas blöjor och borstas tänder. Och alla barnen utom det äldsta, Emil, har hunnit gå och lägga sig.
Karin och Carina visar runt i förskolans lokaler. Här bedrivs verksamhet dygnet runt och sammanlagt går över 80 barn på Stenvik. På nattisdelen finns tre sovrum, ett med spjälsängar och så ett tjej- och ett killrum med våningssängar i. Sängkläderna får barnen med sig hemifrån, men de tvättas på förskolan.

Karin Bergman läser saga för Ebba.

I en av spjälsängarna lägger Carina Freddy. Drar ner rullgardinen och småpratar lite innan Freddy drar dagens sista stora gäspning. I tjejrummet läser samtidigt Karin en saga för Ebba. Lugnet lägger sig.
Carina berättar att personalen går på ett nioveckors rullande schema. Under de nio veckorna jobbar de sex nätter och var tredje helg. Om det inte är fler än åtta barn arbetar personalen ensam på nätterna.
Vad gör ni på nätterna?
– Jag håller på med scheman annars, så det brukar jag göra när jag vet att alla barn sover. Och så tvättar jag lakan och handdukar, säger Carina.
– Det finns alltid nåt att göra, fyller Karin i.
Carina säger:
– Så fort man lägger ner huvudet själv är det nåt barn som skriker. Tappar nappar, hostar, drömmer…

Viss vila blir det. Personalen som jobbar natt har en egen säng, men Barbro Lekander som ska jobba den här natten, berättar att hon ställer klockan på 04.30. Redan kvart över fem kommer det nya barn och vid sex kommer dagpersonalen. Då är det full fart igen, med väckning, frukost och fler barn.
Avtalsmässigt är nattarbetstiden så kallad ”sovande natt”. Det innebär att personalen bara får betalt för hälften av arbetstiden mellan 22 och 05, något de anställda på Stenvik inte tycker är rättvist, med tanke på att de hela tiden måste vara beredda på att nåt kan hända.

Barbro säger att hon egentligen trivs bäst med att jobba dag, men ändå gillar natten:
– Dagtidarna skulle bara veta hur mycket de missar! Det blir på ett helt annat sätt. Inte så mycket barn, inte så mycket konkurrens om fröken. Man sitter och småpratar på ett annat sätt. När man lagt de minsta och de större får vara uppe en liten stund. Det är mysigt!
Men det är klart – för många barn kan det bli långa dagar. Lilla Ebba kom kvart över ett på eftermiddagen och mamma hämtar vid åtta nästa morgon. Det blir nästan 19 timmar på förskola.
– Men ska jag hämta mitt barn vid 22 om jag som förälder slutar jobba då? Då har vi sagt att det är bättre att de åker hem och sover och har kvalitetstid med barnen fram till 13, säger Carina.
Och när jag frågar mamman Sofia Skoglund vad hon hade gjort om nattis inte hade funnits, kommer svaret direkt:
– Då hade jag varit arbetslös.