Borås införde valfrihetslagen, LOV, 2009. Den öppnar för konkurrens mellan olika företag som erbjuder hemtjänst. Som i många andra kommuner kom kommunledningen fram till att det krävde att man började klocka, dvs mäta,  den kommunalt anställda personalens arbetsinsatser, för att se om de arbetade effektivt.

Schablontider togs fram för varje insats och genom tidräkningssystemet mobipenn skulle de hemtjänstanställda och de privata vårdbolagens personal logga in när de kom till varje brukare. Kommunen införde också ett särskilt stämpelkort för kringtid, till exempel att ta fikarast.
– Det var väldigt slimmat och pressat. Man blev inkallad hos chefen om mobipennen visade att man varit hos en vårdtagare för kort tid eller om man varit på kontoret för länge. Folk mådde dåligt och kände sig inte betrodda, berättar Lena Sänd som är huvudskyddsombud på stadsdel Väster i Borås.

Ett skäl till den alltmer pressade arbetsmiljön var också att kommunen tidigare betalade ersättning för varje timme som den gamla var beviljad. Med hemtjänstvalet blev det för dyrt, eftersom det visade sig att utförarna ofta skyndade sig och försökte hinna med fler gamla på kortare tid än den beviljade tiden. Istället får hemtjänsten nu betalt för den exakt utförda tiden.
Men de anställda upptäckte snart att all den biståndsbedömda tiden som de gamla hade rätt till inte fanns med på arbetsschemat.
– Om jag hade frukost och duschning så stod det bara frukost och man hade bara höftat till om hur mycket restid vi behövde. För att hinna med sprang personalen bara fortare och fortare, säger Lena Sänd.
Till slut tvingades personalen fuska med stämpelkortet för att hinna med dagen.
– Vi stal tid från de gamla, det var det värsta, säger Lena Sänd.

Kommunal protesterade men när arbetsgivaren vägrade lyssna begärde facket att Arbetsmiljöverket skulle göra en inspektion. Inspektören Stefan Lennartsson beslutade om en rad krav på förbättringar. Till slut hotades kommunen av vite på 50 000 kronor.
– Det hade kunnat bli mer om de inte gjort en hel del åtgärder, säger Stefan Lennartson.
Han är mycket kritisk till att arbetsgivaren inte respekterat personalens behov av raster och restid.
– Mest makalöst var ett exempel som till slut fick ledningen att få upp ögonen. Enligt schemat skulle det bara ta fem minuter att ge en gammal en insulinspruta. Om du ska registrera din tid när du kommer innanför dörren och ta av dig kläderna, ja då har den tiden redan gått. Du måste ju förbereda personen också och vänta och se om det blir en reaktion av insulinet, säger Stefan Lennartsson.

Idag har stämpelkorten för raster, de så kallade kringkorten tagits bort. Alla biståndsbeslut har gåtts igenom igen och kommunen försäkrar att alla insatser ska läggas ut på schemat. Varför inte all beviljad tid las in på schemat, kan ansvarig verksamhetschef Ritva Lidskog inte svara på.
– Det var väl enhetschefens sätt att få schemana att fungera. Förmodligen har det hängt på att  det inte var tillräckligt bra planering.

Kommuner som infört LOV hävdar ofta att det inte behöver innebära mer stress för personalen. Istället kan det leda till en mer jämn arbetsbelastning eftersom planeringen blir bättre. Men det köper man inte på Kommunals sektion 12 i Borås.
– Jämnare blir det ju för personalen har en hög arbetsbelastning hela tiden nu. På en del håll i kommunen är det bättre, men det måste få kosta att hinna prata några ord med de gamla också, säger ordförande Lena Eksberg.
Hon kallar det en ”horribel arbetsmiljö” att tvingas registrera varje minut av sin arbetstid.
– Man slimmade organisationen bara för det ska vara jämförbart med de privata företagen. Men vem kontrollerar att man sköter sin registrering med mobipennen?
Det görs stickprovskontroller, är svaret från kommunen.
Hur kan man göra för att valfrihetslagen inte ska bli en svångrem?

– Ha arbetsledningsfunktioner som fungerar och folk som är kunniga på schemaläggning och planering, säger Lena Eksberg.