Jag har aldrig sett en film med så många märkliga inslag. Man är van vid att könsrollerna i barnfilm är konservativare än Alf Svensson, men våpen versus gubbsen här spelar i en annan division. Här finns också en samling ”vilda”, svarta män som dyker upp av väldigt oklar anledning. Och mitt i allt: Mia Farrow!

Här finns inspiration från klassiska sagor – minimojerna är små troll, fienderna är demoner och det dricks vätska som får en att krympa och växa á la Alice i underlandet. Lite småkul är det när minimojernas värld möter människornas och de åker i leksaksbilar och leksakståg i Arthurs pojkrum. Förvisso ett grepp som prövats mpånga gånger förr.

Det här är den tredje delen i berättelsen om Arthur och minimojerna som ska besegra den onda Maltazard för gott. Tyvärr funkar det dåligt att se den här filmen för sig själv, när det ploppar upp karaktärer och intriger som inte introduceras eller förklaras.

Det känns otippat att det är den franska regissören Luc Besson, med filmer som ”Det femte elementet” och ”Det stora blå”, som står bakom den här knepiga filmen.
De vackert animerade miljöerna är det enda att gilla i den här filmen, och det räcker inte.