Några barn i taget ropades in för att prova skor. En flicka prövade först två par snygga boots, men de var på tok för stora. Men hon såg inte ett dugg besviken ut när de skor som till slut passade var ett par vanliga jympaskor.

I går regnade det äntligen. Det regnade inte länge, men alltid något. Vattentankarna fylls på, barnhemmet får en liten frist innan de måste köpa vatten igen. Barnhemmet ska få eget vatten, men det dröjer. Idag skulle en man ha kommit for att märka ut platsen där man ska borra, men flera timmar efter att han skulle ha kommit ringde han och sa att hans bil hade kört fast i Kano, så han kunde inte komma.
El ska det bli också, ledningarna är framdragna, det fattas bara en transformator. Idag används en bensindriven generator och solceller, men bensinen är dyr och solen kan inte täcka hela behovet.

Det blir svalt när det regnar, igår frös jag till och med lite, det var jag inte beredd på. Men i förmiddags var det hett igen. Ända har många av barnen mycket kläder på sig. Jacinta gick runt och nöp i barnens tröjor och sa ”ta av en tröja, du blir alldeles for varm”. En tog jackan av en liten pojke, under den hade han en fleecetroja, under den en t-shirt. ”Det är personalen som klär de så här, de säger att de fryser, men de fryser inte alls”, sager Jacinta.

Idag var det fotbollsmatch igen, i hettan klockan elva, efter förmiddagsvällingen. Det är seriespel med match nästan varenda dag. De två volontärerna Torbjörn och Oliver organiserar matcherna, igår var de inne i stan, Nakuru, för att titta efter priser åt det vinnande laget. Fast även förlorarna ska förstås få priser, på svenskt vis.

Just nu är det en inhemsk volontär på barnhemmet också, Harriet som går på universitetet i närheten. Jacinta är jätteglad för henne, hon kan vara en viktig förebild för flickorna. Hon försöker pränta in hos dem hur viktigt det är att ha en utbildning och kunna försörja sig själv.