Kvinnan i incheckningsdisken släpper med en suck igenom tre hekto extra, men en kasse skor måste vi lämna. Den tar Jacintas släktingar med tillbaka till Stockholm.

Vi kommer till Nairobi tidigt, morgonen är sval. Men vi kan inte åka direkt till barnhemmet i Kampi ya Moto. Först måste Jacinta hämta upp några datorer som hon skickat i förväg. Det visar sig ta lång tid.
Hela förmiddagen går vi från byggnad till byggnad, här ska ett papper skrivas på, där ska en avgift betalas. Jacinta ringer och talar med barnhemmet, får höra att barnen längtar efter henne.
Varje gång de hör en bil springer de ut på vägen och tittar om det är hon som kommer. Hon måste göra dem besvikna och säga att de nog får vänta länge.

Jag längtar också till barnhemmet, att få träffa barnen och äntligen få se den plats jag läst så mycket om. Men tills vidare får jag nöja mig med en inblick i Kenyas byråkrati.