Golfbanearbetaren som aldrig spelat själv

Men i dag är det rejält disigt och det går inte ens att urskilja havet som trots allt ska ligga där någonstans framför oss. Vi står på Barsebäcks Master Course och hål 17, som blivit utsett till Sveriges vackraste. Här har flera stora mästerskap spelats, bland annat Scandinavian Masters.
Lars-Olof ser tillbaka på täv­lings­veckorna med blandade käns­lor:
– Det är kul att ha varit med om det men samtid­igt är det mycket jobb. Man blir trött av det.
Dessutom är det i praktiken semesterförbud under tävlingarna – behovet av banarbetare är extra stort då.
Han sätter sig till rätta i sin traktor, med en tillhörande maskin som blåser bort grenar, löv, kottar och annat skräp från fairway. Det är den delen av hål 17 som leder från utslagsplatsen fram till området runt själva hålet.

09.17 Det gäller att försöka spara ryggen.

09.56 Slipar en hålborr i verkstaden.

Traktorn rullar fram med snigelfart. Det brummar från maskinen när Lars-Olof arbetar sig fram längs med banans blekta gräs.
Gräset, ja. Det importeras från Österrike men är ursprungligen amerikanskt. Under själva säsongen ska längden vara ungefär tio millimeter, så då måste gräset klippas varje dag.
Lars-Olof hoppar ur traktorn för att samla upp ett gäng grenar. Senare ska allting eldas upp.
Längre bort i bakgrunden har några golfare tagit sig ut, trots att det både blåser och regnar lätt. Ska man arbeta ute på banan måste man ha ett intresse för det, menar Lars-Olof.
– Men det beror också på vad man ska göra. Vi har exempelvis två mekaniker i verkstaden som jobbar med maskinerna.
Annars är det här som vilken arbetsplats som helst. Men kanske är det ändå något speciellt med en golfbana – för personalen handlar det om prestige, att banan ska vara i gott skick.
– Vi har nästan aldrig beordrad övertid, alla ställer upp för arbetsgivaren. Man är väl van vid att man får arbeta mycket, säger Lars-Olof, som har en bakgrund inom lantbruket.

12.40 Lars-Olof jobbar utomhus oavsett väder.

Fortfarande är golf något av överklassens sport även om det har ändrats mycket. Men allt det där rycker Lars-Olof på axlarna åt från sin plats i verkstadens fikarum. På bordet framför honom ligger en snusdosa intill kaffekoppen. I fönstren hänger små gardiner av det enklare slaget.
– De som föds rika är det inga problem med. Det är väl kanske de nyrika som ibland undrar vad vi ska ut på banan och göra. Då får man sätta sig i respekt, säger han och ser samtidigt road ut.
Själv har han aldrig varit särskilt lockad av att börja spela.
– Jag har inte haft tid för det. Jag förstår inte hur de orkar, när det krävs så mycket träning. Det verkar inte särskilt kul. Men det är ju aldrig för sent om man ändrar sig.