Kvinnor har varit mer sjukskrivna än män sedan början av 1980-talet. Orsakerna är flera. Den svenska arbetsmarknaden präglas av en stark könssegregering. Det är dels en horisontell segregering: Kvinnor och män befinner sig i olika yrken och sektorer. Männen jobbar framför allt i den privata sektorn, kvinnorna i den offentliga. Männen har fler olika yrken än kvinnorna, och därmed bättre möjlighet till rehabilitering tillbaka till arbete.
Dels handlar det om en vertikal segregering. Kvinnor finns ofta i en underordnad position, de är i mindre utsträckning chefer. De blir bestämda över och har mindre möjlighet att påverka sitt arbete. Vi tycks må bättre om vi har mer kontroll över vårt arbete, vilket också innefattar en högre grad av arbetsplatsdemokrati.
Det handlar också om rättvisa löner. Forskning visar att en känsla av orättvisa i arbetet är en viktig riskfaktor för dålig hälsa.

Gemensamt för många av kvinnoyrkena är att man i stort sett hela tiden arbetar med människor, vilket ställer extra höga krav på en god psykosocial arbetsmiljö. I dagens arbetsliv måste vi därför föra in de relationella aspekterna, alltså hur vi är mot var­andra. Forskningen har visat att relationer till andra människor har stor betydelse för hälsan. I det moderna tjänstesamhället förväntas de anställda producera eller skapa en sinnesstämning hos andra människor. Detta emotionella arbete kräver att arbetstagaren frammanar positiva känslor och undertrycker känslor som kan uppfattas som negativa.
Emotionellt arbete utövas i en stor del av kvinnojobben: i mötet med elever, patienter, kunder och klienter.

Hälsan i arbetslivet handlar alltså om att kvinnor och män befinner sig i olika yrken och olika arbetsmiljöer. Det handlar också om en brist på förståelse, inte minst från personer i ledande befattningar, för att relationer i det moderna arbetslivet behöver underhållas. Stora förändringar och ned-dragningar på arbetsplatsen kan leda till svårigheter att upprätthålla goda relationer, de minskar trivseln och påverkar därigenom hälsan negativt.

Ulla-Britt Eriksson,
filosofie doktor i folkhälsovetenskap