Inför varje avtalsrörelse brukar motsättningar mellan LO:s olika fack träda fram. Industrifackens ledningar, med IF Metall i spetsen, hävdar att industrins löneavtal ska sätta märket för hela arbetsmarknaden. Det är samma synsätt som industrins arbetsgivare hävdar. Och samma linje som regeringen genom direktiven till Medlingsinstitutet försöker att genomdriva.

Andra fack, exempelvis Kommunal och Handels, anser också att avtalen för exportindustrin ska sätta märket för övrig arbetsmarknad. Men man har också framgångsrikt drivit att lågt avlönade, oftast kvinnor, inom andra sektorer ska ha lite extra.
När LO-facken samordnat sina löneförhandlingar har det under senare tid blivit LO:s linje. Och Kommunals avtal gav i senaste avtalsrörelsen relativt något mer än IF Metalls.

Facken och arbetsgivarna inom industrin förhandlar nu om ett nytt samarbetsavtal, ett industriavtal. Förra året lämnade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen det gamla industriavtalet eftersom man var missnöjda över resultatet.
Förhandlingarna sköts bakom stängda dörrar.

Men i ett utkast till nytt avtal som LO-Tidningen tagit del står det:
”Industriavtalet har prioritet och andra avtal och samarbeten som parterna ingår i måste vara förenliga med de intressen som bär upp industriavtalet. ”

Om den formuleringen återfinns i det som slutligen blir ett nytt industriavtal avgörs den närmaste tiden då samtliga berörda fack och arbetsgivare ska ta ställning till det utkast som cirkulerar, skriver LO-Tidningen.
Enligt tidningen understryks, på ett sätt som inte heller återfinns i det uppsagda avtalet, att industrins löneavtal ska utgöra en ram inom vilken övriga parter på arbetsmarknaden håller sig.