I februari rapporterade Rädda Barnen att det finns 220 000 fattiga barn i Sverige. Rapporten väckte debatt om vilka som skulle räknas som fattiga. Är man fattig när man går hungrig, måste ha begagnade kläder eller inte kan åka på utlandssemester?

Det finns ingen
officiell definition av fattigdom i Sverige. Myndigheter och organisationer räknar på olika sätt. Men om man upprepar en undersökning på samma sätt i flera år kommer den ändå att säga mycket om samhällsutvecklingen.
Rädda Barnens siffror visade ett oroande trendbrott: Andelen fattiga barn har börjat öka, efter att ha minskat i många år.
Något trendbrott finns däremot inte när det gäller vilka som är fattiga. Flest fattiga finns sedan länge bland de barn som har invandrarbakgrund och/eller ensamstående föräldrar.

Rädda Barnen har valt att räkna dem som har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste. Vad som anses nödvändigt har definierats av olika myndigheter.
Ett annat sätt att mäta fattigdom är att räkna de som har lite pengar i förhållande till andra i samma land. Så räknar man till exempel i EU-ländernas gemensamma statistik. Med det sättet att räkna får man ett relativt mått. En hög siffra visar att det finns stora inkomstskillnader i landet.
Internationellt brukar man räkna de som måste klara sig på mindre än 1,25 USD om dagen som extremt fattiga. Med det måttet är det svårt att hitta några fattiga barn i Sverige.

Stora skillnader

49 procent av barn till ensamstående föräldrar med invandrarbakgrund är fattiga.
2,3 procent av barn till svensk­födda par med barn är fattiga.
Andel fattiga i Täby: 3 %
Andel fattiga i Malmö: 31 %

Källa: Rädda Barnen