Stockholm, staden som gud övergivit, borgarna okcuperat och partistyrelsen givit fan i…
Om Sahlin knöt an till Per-Albin Hanssons folkhem, så travesterade Veronica Palm och Mikael Damberg,  de båda nya stjärnorna i den innersta S-kretsen, ett tidigare S-borgarråd, då i opposition, Hjalmar Mehr.
De höll i invigningen av den extrakongress som fått namnet tillväxt och förnyelse och paret knöt an till  huvudstadens växtverk, och som kanske kongresslokalen, den rejält fula svarta fyrkanten Waterfront,  är ett slående exempel på. En överdimensionerad byggnad med en underdimensionerad it-teknik.

Storleken var dock nödvändig, byggnaden är knökfull av åhörare, bloggare, pressfolk och de 250 ombud som formellt fattar besluten. Det twittras, facebookas, smsas och telefoneras. Damberg knöt an till kongresstemat genom att framhålla att S-politiken för tillväxt är helt i linje med OECDs. Och Palm påminde om att i Stockholm bor både landets fattigaste och rikaste befolkning.
Båda betonade ordet ”modern”. Det behövs en relevant politik för ett modernt och sammanhållet Sverige (Mikael D). Veronica Palm vill ha  en modern socialdemokrati.

Mona Sahlin avskedstalade på extrakongressen 2011. Foto: Tobias Holmqvist

Mona Sahlins entré inramades av stående applåder av bland andra statsministrarna Ingvar Carlsson och Göran Persson. Någon kvinnlig statsminister blev det inte under hennes korta tid som ordförande, men under avskedstalet märktes inget av den bitterhet och ilska hon säkert hunnit känna åtminstone någon gång under de senaste månaderna. Det var väldigt lite Sahlin men desto mera S.
Hon skämtade lite vasst med Palm & Dambergs försök att leka schlagerfestival och sa: ”Idag lämnar jag verktygslådan till kongressen. Jag vill tala om värderingar och styrkor. Om ansvar och hopp.”

Sahlin såg energisk och kampvillig ut när hon uppmanade kongressen att vända sig utåt, möta förändringen och hämta kraft i det nya. ”Vi  har ingen identitetsrkris, det har det aldrig varit frågan om”, betonade hon: ” Det finns ingen motsättning mellan jämlikhet och utveckling.”  Sahlin slog an en klassisk socialdemokratisk ton när hon fortsatte med att slå fast att marknaden kan vara en utmärkt tjänare, men en usel herre och att det behövs politik för att uppnå Jämlikhet frihet solidaritet.

Av den tidigare något kluvna inställningen till kärnkraften fanns inget spår när hon talade om hur hon med smärta och bävan följde fasorna i Japan, och om hur I-ländernas ohämmade konsumtion och klimatkrisen drivit fram kärnkraftsutbyggnaden, en frestande smitväg. Hon fick också starka applåder när hon sa: ”Sverige kan göras modernt med hållbara energilösningar. Det är bra för oss och världen. Låt vårt framtida gröna folkhem vara fullt av energi, men utan känkraft och olja.!”

Det internationella engagemanget kommer troligen märkas i ett eller annat toppjobb. Nu talade hon om Libyens frihet, om att Sverige borde bli första landet i EU att erkänna Palestina, ”det är vårt förbaskade ansvar”, att det måste bli ett slut på mumlandet och duckandet, det räcker inte med bloggandet. Överhuvudtaget talade hon i twitterformat, talet var fullt av  citerbara oneliners och ett av hennes bättre.
Hon upprepade det hon tidigare sagt, om att  hon utnämnts till SD:s röda skynke: ” För mig är det en mantel som jag inte tänker ta av mig, jag är stolt över den. Ikläd er denna mantel ni också. Ta alltid strid med SD- i kampen för vårt land. Det är vår allra viktigaste strid, glöm inte det.”

Socialdemokratin behöver samlas i en gemensam vision, sa hon avslutningsvis och fick den absolut längsta applåden när hon sa:” Det kräver att vi håller ihop. Jag vill inte höra mer att någon säger att den där inte är en riktig socialdemokrat. Nu räcker det! Vi är olika men enade, tillsammans är vi starka, vi behöver alla sorter ”Sex and-theCity-sossar, lika väl som ”byggsossar”.”
Till sin efterträdare, och den som med sina kritiska uttalanden initierade avgången sa hon: ”Håkan du tar på dej en tung uppgift. Det mest fantastiska uppdrag en socialdemokrat kan ha.Du har mej, Ingvar och  Göran som finns där för dej.

Hon darrade bara lite på rösten när hon konstaterade att tiden som partiets första kvinnliga ordförande och de 40 åren i partiet varit ”väldigt stimulerande fruktansvärt jobbigt och värt varenda minut. Själv lämnar jag överansvaret till dej med en känsla av djup tacksamhet. Svårt tuftt älskat varenda dag och sekund.”
Och med en optimistisk rad av en annan Håkan, Hellström, lämnade hon jobbet: ”Tro när du kör genom tiden att det bästa inte hänt än.”

(Läs mer på SvD.se, aftonbladet.se, DN.se och expressen.se)