I denna fjärde kriminalroman i serien om undersökningsdomaren Martine Poirot handlar det om nätverk från krigets dagar, som får konsekvenser in i 1990-talet, där handlingen huvudsakligen utspelar sig. Svensk midsommarskräck varvas med ett riktigt mord på ett iskylt nattåg på väg mellan Istanbul och Sofia.
Hedström leker med deckargenren och man känner igen såväl Agatha Christies slutna rum, Leif GW Perssons  skarpsinnige och sävlige kriminalinspektör Johansson, som dessutom råkar likna en hök (som Ture Sventon…).

Som vanligt rör vi oss mellan Sverige-Bryssel-Frankrike och Hedström gör rejäl research när hon bygger sina intriger. Martine Poirot är stark och sårbar och bär på  tunga hemligheter, hon är en originell karaktär, som träder fram allt tydligare vartefter serien fortsätter.
Det är ofta  oväntade upplösningar under berättelsens gång, och jag har hittills alltid blivit lite grann överraskad när den skyldige träder fram.

Hedström lyckas skapa bilder åt läsaren, och jag hänger gärna med i Martine Poirot i hennes universum, även om jag hoppar över en och annan sida med lite väl ordrika förklaringar.