• En halv miljon färre är medlemmar i en a-kassa, efter regelförändringar, fördyringar, hårdare villkor och höjda avgifter.
• Endast var tredje arbetslös får i dag ersättning från
a-kassan, och andelen har minskat snabbt. Redan nästa år kan siffrorna ha sjunkit, så att bara var fjärde arbetslös har rätt till a-kassa.
• Och bara fyra procent av de arbetslösa med a-kassa får en ersättning som motsvarar 80 procent av deras tidigare inkomst, den nivå som försäkringen egentligen ska garantera. Den högsta möjliga nivån är 11 000 kronor i månaden, vilket är långt från inkomstgaranti, som ju är grunden för den svenska välfärdsmodellen. Nu handlar det om ett grundskydd – för ett fåtal.
De hårda ekonomiska villkoren har inte fått fler arbetslösa i jobb – de långtidsarbetslösa är fler än före krisen och för dem är det i dag ännu svårare att klara vardag­en och ekonomin.
Allt fler utförsäkras och hamnar i åtgärder med riktigt låga ersättningar som fas 3.

Enligt Arbetarrörelsens tankesmedja har Sverige hamnat i bottenklassen och har den sämsta ersättningsnivån i Västeuropa! Det borde vara tvärtom.
Vad är då lösningen? Att fösa in allt i en statlig obligatorisk a-kassa, som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har flaggat för? Det är en lika obegriplig lösning nu, som det var under förra mandataperioden när förslaget hamnade i papperskorgen. En tvångsförsäkring ger ju inte automatiskt fler rätt till ersättning, och garanterar ingen trygghet, det visar ju den statliga, obligatoriska sjukförsäkringen med önskvärd tydlighet. Den vill regeringen för övrigt privatisera och skicka ut till arbetsmarknadens parter att ta ansvar för! En obegriplig logik.

En arbetslöshetsförsäkring ska vara en del av en fungerande helhet i arbetsmarknadspolitiken. Den svenska modellen ska både kunna ge ekonomisk trygghet och rättssäkerhet åt den arbetslöse. Sverige behöver en försäkring som ger arbetslösa verklig inkomsttrygghet och även innefattar unga, lågavlönade, tillfälligt anställda och deltidare. Reglerna för inträde måste bli enklare och ersättningarna högre. LO:s nya förslag visar en möjlig väg.
De fackliga a-kassorna har under decennier på ett effektivt och demokratiskt sätt fungerat väl för både anslutna och oorganiserade medlemmar. Dagens brister är inte deras fel. Fackliga a-kassor har kunskapen, engagemanget och viljan att hjälpa till. Låt dem fortsätta med det.