De två fångarna Hannes och Clemens står och tittar ut genom fängelsegallret. Det verkar bli ännu en glåmig dag i det instängda, då Hannes ser det: En teaterbuss! Teatern kommer till fängelset.

Det är upptakten till den här på samma gång underfundiga, humoristiska och sorgliga berättelsen om två vänner och deras kamp för frihet. Finns friheten där utanför murarna, eller kan man hitta den inne i sig själv?
Genom en kupp lyckas fångarna kidnappa teaterbussen och lever som i ett rus i det fria.

Lenz har ett exakt, precist språk som gör att man ser scenerna framför sig. Det blir en mycket fin berättelse om de här rätt trasiga gestalterna: Clemens, bokens jag, är en professor som har åkt in för att han examinerat studenter mot horisontella tjänster, och Hannes har genom att låtsats vara polis håvat in falska fortkörningsböter.

Här finns ett mänskligt ljus i allt det solkiga, ett ljus som gör det till en fantastiskt fin roman.