Sven-Erik Ingelsson är 55 år och bor på demensboendet Sjöjungfun. Utflykten till Hippologum är ett välkommet avbrott i vardagen.

Den lilla gruppen från demensboendet Sjöjungfrun i Umeå letar sig på egen hand fram i det stora ryttarcentret Hippologum. Ingen hade tid att ta emot och visa runt.
Ingemar Löfgren blir körd i rullstol, Doris Johans­son går med lite stöd. Lena Löf, Sven-Erik Ingelsson och Laila Johansen går själva.
– Är det dit vi ska? undrar Ulrika Viklund, som jobbar på demensboendet.
– Jag vet inte, svarar kollegan Pia Mårtensson.

Efter en stund hittar de uppehålls­rummet där de fått lov att duka upp sitt medhavda fika. Det bullas upp med smörgåsar, kaffe och äppeldricka. Och en kladdkaka som Björn Hällgrens tolvårige son har bakat och försett med skylten ”till pappas jobb”.
Snart är samtalet i gång, de pratar om träning och nyårslöften om ett bättre liv. Om skillnaden mellan danska och norska, och om olika djur man kan rida på, som hästar, kameler och elefanter.
Men det är mest personalen som pratar. Av de boende är det bara Laila som hänger med i svängarna. Om de andra säger något är det enstavigt och viskande till den som sitter närmast intill.
Björn försöker få med Sven-Erik i samtalet.
– Visst hade du häst hemma i Åsele, säger Björn till Sven-Erik.
Han nickar, dröjande.
– Men var det en arbetshäst, du höll inte på att rida och så?
Sven-Erik nickar igen, lika dröj­ande.

Efter fikat är det dags att gå och titta på hästarna. En kvinna som jobbar i stallet tar sig tid några minuter för den lilla gruppen. Hon väljer ut den trygga gamla ponnyn Mysak och vänder honom ut mot mittgången. Alla får klappa, samtidigt som hon berättar om hästarna och ridskolan.
Nästan alla vågar sig fram. Sven-Erik dras dit direkt och står hela tiden vid Mysaks sida, smeker honom över halsen och rör vid den mjuka mulen.
– Nu får du försöka slita dig, för nu måste vi gå, säger Björn efter en stund.
Halv tre åker färdtjänstbilarna tillbaka till boendet. Något får de boende med sig hem – om inte ett minne, så i alla fall lite extra ork och glädje i vardagen.

Levande vardag

- Projektet startade 2010 med bidrag från bland annat Äldrecentrum.
- Fyra anställda driver projektet. Till stöd har de en referensgrupp bestående av bland andra geriatriker, sjukgymnast och anhöriga.
- Personalen utvärderar aktiviteterna bland annat genom att låta deltagarna peka på olika glada "smileys".
- Umeå Universitet medverkar i projektet. Ett par studenter ska utvärdera vad projektet betyder för personalen.

Demens hos yngre

Det är ovanligt att personer under 65 får demens. Enligt en uppskattning har 9500 personer under 65 en demenssjukdom. Att de är så få innebär att de lätt glöms bort eller hamnar i kläm när vården planeras.

Demens hos yngre kan bero på demenssjukdom, till exempel Alzheimers sjukdom, eller på andra sjukdomar som stroke och Parkinsons sjukdom. Personer som har  Downs syndrom utvecklar ofta demens i yngre ålder än andra.

Aktivitet är viktigt
för att behålla förmågor som att gå och kommunicera, och förbeygger depression och många fysiska sjukdomar. Personer med demens tappar ofta förmågan att själva ta initiativ till aktivitet.