Margit Andersson var sömmerska, ensamstående mamma och fackligt aktiv i Beklädnadsarbetareförbundet i Borås. Hon röstade alltid S. Maten handlades på Konsum och när hon till slut fick råd att bo modernt blev det i HSB. Hon hade arbetslinjen i kroppen, visste vad det innebar att bita ihop, ta tidiga morgonbussen till fabriken och göra sitt dagsverke, även när höften värkte efter timmar som pressare.

Arbete var inte alltid lust, men en självklar plikt. Annars var man en sjåve (suput) eller en sjase (smitare), som satt på bänken och firade när andra gjorde rätt för sig. Under Margits tid fanns det jobb att få för de flesta som ville. Och för övriga ordnades beredskapsarbeten.
Från Finland och Jugoslavien kom invandrare och satte i gång direkt. I dag sitter nya grupper på bänken. Det kan  ta 8-10 år innan en människa född utanför vårt land har fått ett arbete om ens då. Det handlar inte längre bara om att vilja, utan också om att inte få bidra, om man inte är snabb, stresstålig, välutbildad, erfaren och under 40.
I det högproduktiva 24-timmarssamhället finns inte automatiskt plats för de som inte lever upp till kraven.

Den socialdemokratiska människosynen säger att vi människor behöver stöd hos varandra för att utveckla vår frihet, skriver kriskommissionen. Arbete åt alla är en hörnsten i S-politiken. Men i sin samhällsanalys skyggar de för att problematisera det som hotar välfärdssamhället: Delar av globaliseringen, den hårda konkurrensutsättningen och utslagningen som följt därpå. Full sysselsättning kräver en arbetsmarknad som har anpassade arbetsuppgifter åt dem som inte orkar ge 100 procent, men villigt ger sina 60. Och det ska vara med anständiga villkor och kollektivavtal, inte underbetald inlåsning i fas 3, som Margareta Bohman, Kommunals ordförande i Stockholms län, formulerar det.
Arbete åt alla kräver klarspråk även om de misstag som gjorts på skolans område i 15 år. Där är kriskommissionen tydlig.
Ska den socialdemokratiska berättelsen bli relevant måste den kunna ge besked: Hur vill vi göra med dom på bänken?
Den frågan väntar på ”Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti”.