Vilka är det som får låga betyg och vilka effekter får det? De skolsvaga eleverna kommer framför allt från hem utan studietradition. De har varken från hemmet eller från skolan fått de förutsättningar, som de behöver för att kunna hävda sig i betygskonkurrensen. Hur mycket de än försöker kommer de inte ikapp de lyckligare lottade eleverna. Likväl måste de ideligen delta i betygsprov på sådana kunskaper, som de inte hunnit eller kunnat skaffa sig.

Jag har otaliga gånger bevittnat hur skolsvaga elever fått tillbaka sina betygsprov. Jag har sett tårade ögon och darrande underläppar. Jag har också sett hur elever med en tillkämpad kaxighet rycker på axlarna. Det som gjort mig mest ont har dock varit att se tysta elever sjunka ihop i resignation. Alla är lika förtvivlade. De har fått klart för sig att de måste få bra betyg om de ska få någon utbildning och något bra jobb i framtiden. De vet att bra betyg kommer de aldrig att få. De kan reagera på olika sätt inför detta. En del försjunker i självanklagelser, andra stökar till det i skolan och åter andra skolkar från den skola de hatar.

På senare tid har man kunnat läsa om undersökningar som Socialstyrelsen gjort och som visar att elever med låga betyg löper nio gånger så stor risk att hamna i kriminalitet. Och att elever med låga betyg begår självmord i tre gånger så stor utsträckning som andra. Detta är fruktansvärt. Än värre är dock att denna fruktansvärda information bara föranleder små notiser i tidningarna. Sokrates skulle gråta om han såg hur diskussionen om betygen kommit att handla om millimeterrättvisa och om vad valmanskåren tycker i stället för de befintliga argumenten för och emot graderade betyg.

Argumenten mot
de graderade betygen finner man lätt. Om dem kan det sägas att de leder till att mycket av elevernas kunskaper blir ytliga och lätt glömda. Att de bidrar till att läroplanens ämnesövergripande mål marginaliseras. Att de hindrar en utveckling av bättre arbetssätt i skolan. Att de bidrar till sämre relationer mellan lärare och elever. Att de skadar skolsvaga elevers självförtroende och bidrar till utslagning. Att de leder till att elever strävar mer efter betyg än efter användbara kunskaper. Att de leder till att många elever blir sjuka av stress och ångest. Att de hindrar elever från att få yrken, som de skulle passa för och trivas med. Att de tar i anspråk orimligt stora resurser i form av elevers, lärares och skolmyndigheters tid och energi.

Hållbara argument för betygen är betydligt svårare att finna. Skolforskarna har inte funnit att betygen spelar någon nämnvärd roll för att stimulera eleverna att lära. Ej heller kan en siffra eller en bokstav ge någon information om vad eleven kan och inte kan. Kvarstår urvalsfunktionen. Men hur ska någon kunna hävda, att betygen på de skolkunskaper, som eleverna en gång haft ska kunna peka ut vem som bäst kommer att klara studierna till och yrkesutövningen i så vitt skilda yrken som veterinär, arkitekt, bibliotekarie och barnskötare?

Är det så att betygssmarta och läsflitiga elever också besitter alla de egenskaper och erfarenheter som gör dem lämpligast till alla yrken. Knappast. Varför inte alla högre utbildningar redan anpassat sitt urvalsförfarande  till vad som krävs av deras studenter är en gåta.  

År 1989 tillsatte regeringen en expertgrupp, som fick i uppgift att analysera betygens funktioner och betydelse. I gruppens rapport ”Betygens effekter på undervisningen” föreslog fem av gruppens medlemmar att betygen skulle ersättas med kompetensbevis medan de övriga sex förordade ett betygssystem i två steg, godkänd och väl godkänd. Den betygsutredning, som tillsattes året därefter av den moderata skolministern Ask, hindrades märkligt nog i direktiven att undersöka alternativ till graderade betyg.

Skolan har
en central roll i den politiska debatten. Betygen har en central roll i skolans verksamhet. Likväl har betygen blivit till en helig ko som icke får ifrågasättas. Att stillatigande acceptera detta är fegt.  Det är rimligt att nu ta en strid mot betygen, även om det sker i uppförsbacke. Inte för att betygen som nu garanterar att barnen till föräldrar med pengar och utbildning kommer först i kön till attraktiva utbildningar och jobb. Utan för att betygens effekter är förödande för lärandet och för många elever.  

Per-Acke Orstadius,
pensionerad lektor i didaktik, läroboksförfattare mm.