Stora delar av Egyptens arbetande befolkning har länge haft låga löner. Värst har det varit för kvinnorna, som bara fått tre fjärdedelar av vad männen fått.
2006 startade en våg av strejker, på fabriker, banker, sjukhus, i jordbruket och flera andra sektorer.

De officiella fackföreningarna kontrolleras av staten och har inte stött strejkerna. Inte heller stödde de protesterna mot Mubaraks regim på Tahrirtorget i Kairo.
I stället har nya, fria fackföreningar bildats. Under massprotesterna gick de samman och bildade ett oberoende fackföreningscentrum, Efitu.
President Mubaraks avgång den 11 februari väckte förhoppningar om att arbetarna äntligen ska få högre löner och bättre arbetsvillkor. Men ännu vet ingen om det kommer att bli så.

När militären tog över
makten uppmanade de snabbt alla strejk-
ande att gå tillbaka till sina arbeten. Men de införde inget strejkförbud. Strejkerna har fortsatt och militären har inte försökt avbryta någon strejk med våld.
Däremot ingrep militären när de nya fackföreningarna demonstrerade mot det gamla, statskontrollerade facket, med krav på att det skulle upplösas.

Protester i Mellanöstern

Just nu pågår en våg av protester mot auktoritära regimer i Nordafrika och Mellanöstern.
Det började i Tunisien, där en oblodig revolt ledde till att presidenten Ben Ali avgick i januari. Precis som i Egypten spelade facket en viktig roll i protesterna.