Tysklands ledare Angela Merkel är hårt pressad av sin regerings dåliga opinionsläge på hemmaplan. Hon vill ställa ännu hårdare villkor för att i framtiden vara med och bidra med pengar till länder som hamnar i ekonomisk kris.

Merkel har tillsammans med Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som gärna ser att Frankrike får ett större inflytande i EU, presenterat en ”konkurrenspakt” som går längre än vad kommissionen föreslår när det gäller att ställa krav på euroländerna:
•Politiken måste samordnas i medlemsländerna inom en rad områden som löneökningar, sänkta minimilöner, (höjd) pensionsålder och bolagsskatter.
•Länderna måste skriva in i sina grundlagar en gräns för hur stora budgetunderskotten får vara.

Dessa punkter sägs vara ett villkor för att Tyskland och Frankrike ska bidra till den krisfond på 500 miljarder euro som ska användas för att hjälpa euroländer i kris. (Sverige har förklarat att landet också från fall till fall kan vara med och bidra).
Flera länder, som Sverige, har kritiserat den tysk–franska konkurrenspakten för att den går för långt när det gäller att lägga sig i politiken i medlemsländerna.

Europafackets generalsekreterare John Monks skräder inte orden i ett uttalande om den tysk–franska konkurrenspakten.
– Det är en pervers pakt för lägre levnadsstandard, mer ojämlikhet och otrygga anställningar. Den tar inte hänsyn till att offentliga underskott och skulder är oundvikliga, till och med önskvärda i en lågkonjunktur, för att förhindra att det blir värre, säger fortsätter han.
John Monks kritiserar att pakten tvingar EU–länderna att i sina nationella lagstiftningar skriva in ett tak för hur stora de offentliga underskotten får bli.
– Det vore bättre om länderna, som i Tyskland, inför lagar som garanterar den fria förhandlingsrätten och självständigheten för arbetsmarknadens parter, säger Europafackets generalsekreterare.

Tanken är att ett beslut om hårdare krav på euroländerna ska kunna fattas i juni. Men först måste då EU:s ledare enas om ett förslag vid toppmötet i mars, Europarlamentet godkänna förslaget vid sin behandling i maj och att detta åter kan godkännas vid EU–ledarnas toppmöte kring midsommar.
Per Bardh hoppas att det inte bara är facken som försvarar den fria förhandlingsrätten.
– Nu måste den svenska regeringen också göra det, säger han.