Du sa att fas 3 är ett slaverijobb?
– Oseriösa anordnare öppnar företag enkom för att ordna verksamhet för fas 3. I Stockholm har vi hittat ett företag med 48 fas 3:are och ingen annan anställd. De har inga arbetsuppgifter, de sitter bara av sin tid. Andra arbetsgivare plockar in fas 3:are som ordinarie arbetskraft. Problemet är att Arbetsförmedlingen inte får tala om vilka som är anordnare, enligt Riksdagens utredningstjänst har 17 400 en annan okänd arbetsgivare. Det är en förfärlig massa människor som kan ha besvärliga arbetsgivare. Vi hittar dem inte.
 
Vad är du mest kritisk mot?
– Mest skrämmande är de oseriösa arbetsgivarna får 250 kronor per dag och placering. För 48 anställda i 20 dagar blir det 216 000 kronor. Det är en förfärlig massa pengar. I en del fall får våra medlemmar 223 kronor per dag. Det är förfärligt, det är inte ens 5 000 kronor i månaden att leva på. Jag reagerar på att Arbetsförmedlingen inte gör några konkreta handlingsplaner, att det är brist på uppföljning och att avtalstiderna ofta är så långa som två år.
 
Hur slår fas 3 mot medlemmarna?
– Det är en fullständig inlåsning, de är rädda att klaga för då blir de av med de 223 kronor som de får per dag. Om de förlorar det är det bara försörjningsstöd kvar. Sedan finns det de som tycker att det varit kanon, att det fått komma tillbaka i lugn och ro. Tittar man på de 6 900 personer som lämnat fas 3 i september 2010 är det 31 procent eller 48 personer som har arbete. Jag kan inte tycka att det är ett bra betyg. Det är 223 personer i åldern 20 till 24 år som är i fas 3. De borde inte vara i närheten av arbetsmarknadsåtgärder, de borde få 150 procents uppbackning med utbildning för att få ett reguljärt arbete.
 
Vilket råd vill du ge till medlemmar som är i fas 3?
– Kontakta facket så att vi hittar utförarna, så att vi får reda på vad du gör. Det är bra om vi kan rätta till något, var inte rädd.
 
Vad hoppas du att riksdagsledamöterna tar med sig?
– Jag hoppas mycket på att de tar bort aktivitetsförbudet så att man kan gå kurser och andra utbildningar. Och att avtalstiden kortas, gör den till fyra månader i stället för två år. Då går det att prova olika aktiviteter så att man hittar en inriktning som passar. Deltagarna måste få uttrycka missnöje. Arbetsförmedlingen måste utvärdera.