Hon var glädjen in persona ständigt leende
och jag kan undra ibland vad hon saknade i livet.
Vad var det som fick henne att ändra beteende
varför miste hon allt som tycktes henne givet?

Hon hette Marie och hade klarblåa ögon.

Hon förvandlades till en skugga av sitt forna jag
flickan med lockar i sitt hår tynade hjälplöst bort.
Hon miste sin lyster och kunde ej skratta en dag
hon gick sin egen väg, allt gick så förunderligt fort.

Hon sågs ofta vid bron.

Tror hon sjöng sin längtan över mörka vatten
och fällde tårar för minnen i saknadens sorg.
Kanske bad hon för stjärnorna i sommarnatten
och för döva öron på tomma gator och öde torg.

Kanske hörde hon änglarnas sång

Magrat hade hon och stapplig var hennes gång
när hon lade sig stilla i sitt trädgårdsland.
Marie säg mig, visst hör du änglarnas sång
och visst vandrar du med din vän, hand i hand.