Nyligen krävde miljörörelsen och jordbrukssektorn att den svenska regeringen ska agera mer aktivt för att stoppa det livsfarliga bekämpningsmedlet Parakvat.
Vi jublar över att fler tar ställning för lantarbetarna och deras barn runt om i världen. För det är de som drabbas av både livshotande sjukdomar, sterilitet och missbildningar så länge farliga bekämpningsmedel används där de arbetar och bor. Men problemet handlar om så mycket mer än Sveriges sojaimport från Sydamerika, som lyfts fram av jordbrukssektorn. Även på banan- och fruktodlingar i Costa Rica, cashewnötsodlingar i Indien och på sockerplantager i Västafrika, riskerar människor livet på grund av farliga bekämpningsmedel, för att nämna några till exempel.  

I Västafrika dör lantarbetare när kinesiska företag tar in bekämpningsmedel utan att översätta den kinesiska märkningen på dunkarna. Den globala lantarbetarefederationen IUL försöker utröna vilka medel som används. De misstänker att det kan vara Endosulfan, ett insektsmedel som är akut giftigt vid inandning, och som är mycket vanligt i Kina.

För att få ett stopp på såväl Parakvat och Endosulfan som en rad andra livsfarliga bekämpningsmedel som är förbjudna i Sverige och i EU, är det viktigt att fler länder godkänner ILO-konventionen om arbetsmiljö i jordbruket. Hittills har bara två stater i Afrika gjort det. Nästan alla 29 artiklar i konventionen berör bekämpningsmedel.
Lantarbetarna är en av världens största yrkesgrupper, cirka 450 miljoner människor. Deras rätt att slippa utsättas för livsfarliga gifter är ett starkt argument för att agera tills vi når resultat.
Vi vill att Sverige ska arbeta med problemen kring bekämpningsmedel på ett långsiktigt och effektivt sätt. Ett sådant sätt är att arbeta för att fler länder raticifierar ILO-konvention 184.

Tobias Baudin, Kommunals förste vice ordförande.Tobias Baudin,
förste vice ordförande, Kommunal.