220 000 barn, en större svensk stad, klassades som fattiga år 2008. En ökning med 10 000 barn jämfört med året dessförinnan. Antalet som har mindre än 60 procent av den så kallade medianinkomsten i landet har sedan 2004 ökat från 8 till 13 procent, varav den kraftigaste ökningen efter maktskiftet 2006. För de rikaste familjerna har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll, liksom för medelfamiljen.

Rädda barnens senaste rapport belyser fattigdomen i landet. Värst är den i en familj med ensamförälder med utländsk bakgrund.  Där lever nära hälften i ekonomisk fattigdom, jämfört med drygt 2 procent av barn med svensk bakgrund och sammanboende föräldrar.  
För de här barnen handlar det om att gå i gympaskor hela vintern. Att inte ha råd med vinterjacka. Att stå bredvid och titta på när kompisarna åker längdskidor. Att försöka äta sig mätt på ibland snålt tilltagen skolmat. En pojke säger i rapporten: ”Vår fritid har förändrats helt sen fritidsgården stängts. När man går till fritidsgården behöver man inte pengar.” Barnen får sämre hälsa, svårare att förverkliga sina drömmar.

Miljöpartisten Mikaela Valtersson skriver i Expressen om att inte ha pålägg på frukostmackan. Hon växte upp med ensam mamma och klarade sig bra i alla fall. Dit hör även Kommunals ordförande Annelie Nordström. I en intervju i KA berättade hon om sin hårda och torftiga uppväxt. Det går att komma igen, om någon i omgivningen ser och ger stöd. Men lysande undantag kompenserar inte för alla barn vi tappar bort. Som de barn som i utsatta bostadsområden med hårt segregerade skolor inte får de chanser att komma vidare som de borde få. Som inte visas upp i någon klass 9 A. Den ojämlikheten stavas också IG, en orättvisa präglad av kön, klass och etnicitet, som skolminister Björklund (FP) fladdrar förbi, trots sitt socialliberala arv. Det är en skam.

Ett rikt samhälle ska göra sitt yttersta för att ge barn trygga och likvärdiga uppväxtvillkor.
Den regering som har ansvaret planerar ett nytt skatteavdrag värt tio miljarder kronor. Investera dessa mot barnfattigdomen i stället. Sätt fattiga barns rättigheter högst på agendan. 220 000 små människor behöver en bättre framtid.