Ett inslag i SvT:s Östnytt i går gav den fulla insikten om arbetslinjen och konsekvenserna för den som vågar ställa krav på  ”jobb och utvecklingsgarantin” den så kallade Fas 3. Den står dock varken för  jobb eller utveckling, snarare det motsatta.
Utvecklingen gäller mest för de smarta företag som hyr en lokal, ställer dit några bord och taxar in pengar. För deltagarna är Fas 3  en sorts slutstation för den som inte fått jobb efter 450 dagar, med lägsta möjliga ersättning för att inte utföra några vanliga arbetsuppgifter under ibland förnedrande former. Någon avtalsenlig lön är det inte, utan några tusenlappar i månaden, oftast.
För arbetsgivaren är det lönsamt, den som tar emot långtidsarbetslösa ersätts med 225 kr per person och dag. Det finns säkert utmärkta undantag men lycksökarna verkar vara otrevligt många.

I Östnytt berättade Hans Jordgren om sin situation. I november hade han i media  kritiserat villkoren för Fas3-jobbarna i företaget Personalstrategerna i Motala. I en lokal som  liknade en lada fick deltagarna  i ”jobb och utvecklingsgarantin” varken söka jobb eller få meningsfull sysselsättning, utan istället renovera företagets lokaler. Hans Jordgrens larm tog skruv.
Dagen efter åkte han ut från företaget, och Arbetsförmedlingen drog in hans ersättning.  Det har gått tre månader och sedan dess har han inte fått en krona, något hans fack, Transport, har överklagat. Arbetsförmedlingen stöder sitt beslut på en förordning som låter anpassad för lägerfångar: ”Störande av verksamheten och misskötsel”, när de i stället borde vara tacksamma för att utsatta människor har mod att ifrågasätta den verksamhet som vi betalar våra skattepengar till.
Jag vill gärna att Hans och andra arbetslösa kan känna framtidstro, även i Fas 3.

Jag vill gärna att de  cirka 25 000 Fas3-jobbarna ska ha rätt att kritisera ovärdiga villkor och lyfta fram felande företag i ljuset. Annars mister man både hopp och självrespekt. Hans Jordberg vågade ifrågasätta för att han inte har långt kvar till pension.  Andra måste nog hålla sig tysta, lugna och fina, säger han.
Är det verkligen möjligt att man kan gå tre månader helt utan ersättning från samhället som straff för att man öppnat munnen? Står Arbetsförmedlingens regelverk ovanför Socialtjänstlagen? Är detta  arbetslinjens Fas 4: Du som kritiserar ska inte heller äta?

PS: Johannes Forsberg skriver bra om detta i Expressen i dag. Han tar även upp det fascinerande beslutet att Arbetsförmedlingen håller de bidragstagande Fas3-företagen hemliga! DS