LO-ekonomen Ola Pettersson, som varit med och skrivit årets LO-rapport om maktelitens inkomster, befarar att inkomstklyftorna i Sverige fortsätter att växa.
Krisåren 2008-09 skulle då bli ett hack i kurvan (ovan) som visar att makteliterna i Sverige sedan 1980 inkomstmässigt snabbt sprungit ifrån arbetarna.
De stigande toppinkomsterna beror, enligt LO-rapporten, huvudsakligen på dramatiskt växande kapitalinkomster.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin menar näringslivet toppar måste börja att ta ansvar för sin orimliga inkomstutveckling.
– Denna grupp, som alltid predikar återhållsamhet för andra riskerar annars sin legitimitet som en seriös samhällsaktör, anser hon.
Det budskapet har återkommande framförts från LO-håll under åren när inkomstfördelningsrapporter presenterats. Men klyftorna har alltså bara ökat.
– De har inte lärt sig någonting, säger Wanja Lundby-Wedin.

Men direktörerna har alltså under åren som LO varnat och förmanat blivit allt framgångrikare och knappast maktlösare. Ser framtiden också ut så kan man undra?
Är ni i LO helt maktlösa?
– Just nu har vi sett effekten av bonusfesten, Det är en av förklaringarna till den finansiella krisen, svarar Lundby-Wedin först.
Hon menar att de som skapade finansmarknadens ”enormt komplicerade ekonomiska finansiella instrumenten” inte tog sitt ansvar eftersom de berikat sig själva.
Sedan säger hon;
– Kan vi i fackföreningsrörelsen bestämma direktörernas löner? Nej, det kan vi faktiskt inte göra!

Att siffrorna visar att LO skulle varit dåliga förhandlare avvisar hon.
– Vad vi kan göra är att fortsätta ta ansvar för att våra medlemmar får reallöneökningar. Att vi tar ut de produktivitetsökningar som blir i företagen.
– Och så kan vi ta ett ansvar för att få igång debatten. Ett mödosamt arbete. Men till slut urholkar droppen stenen!