I KA på nätet har vi läst om hur kommunerna närmast tävlar i att skära ned i äldreomsorgen. Och ofta får vi höra att vi inte kommer ha råd med den välfärd vi har i dag. De äldre blir allt fler och kommer att kräva allt mer av välfärdstjänster. Men Sverige är rikare än någonsin. Och har vi den politiska viljan kan vi få fram de nödvändiga resurserna för framtidens välfärd.
Den ständigt bortglömda frågan är vem som kommer att vilja jobba i välfärden i framtiden. Vem ska ta hand om framtidens sjuka åldringar? Vi menar att det problemet är en större utmaning.

Personalen i äldreomsorgen är kunnig och vill verkligen göra ett bra arbete, men förutsättningarna saknas ofta. Stressen är omfattande, allt ska klockas och de hinner inte och får inte tillgodose de stora behov brukarna har. Möjligheten till kompetensutveckling och utbildning är för liten, och visstids- och deltidsanställningar skapar en ekonomisk stress och dåligt inflytande över arbetet. Även heltidsanställda har ett är alltför begränsat inflytande. Delade turer både vardagar och helger blir allt vanligare.
Trots de dåliga arbetsvillkoren ser vi anställda som är engagerade, som vill göra så gott de någonsin kan och som på alla sätt försöker täppa till bristerna i systemet.

Så här kan vi inte ha det om vi vill att någon ska arbeta i branschen i framtiden. Vem vill söka ett arbete under sådana villkor mer än under kortare perioder? Låt oss se problemen och göra något åt dem! Det behövs en långsiktig handlingsplan för att möta framtidens personalbehov i välfärden. Framför allt i äldreomsorgen. En plan för rätt till trygga anställningar på heltid, inflytande över arbetet och besluten, goda möjligheter till kompetensutveckling och utbildning, bra arbetsscheman som möjliggör en rik fritid och en god löneutveckling. Och det förändringsarbetet behöver börja i dag.

Ulla Andersson,
ekonomipolitisk talesperson (V).

Eva Olofsson,
äldrepolitisk talesperson (V).